Jorå, det händer att även jag hamnar i snurren av gamla minnen. Det som slår mig är att jag inte alltid minns som alla andra. Fast det är väl i och för sig rätt logiskt, man har ju rätt olika perspektiv på världen.
När jag sitter för mig själv och minns min skoltid så minns jag mig själv som smart, lite udda och rätt utanför. Jag var aldrig bra på någon idrott, jag var tjock även då och jag tillhörde inte direkt "populära klicken" om man säger så.
Inte så att jag var direkt mobbad, nä det minns jag inget som, men jag var som alltid i utkanten.
Jag hade det bra, inte tu tal om den saken. Min lillasyster var, och är, min bästa vän i världen. Ett tag var hon nog den enda vän jag tyckte att jag hade.
Sussi var nog den jag umgicks mest med när jag var typ 8-12...och Jessica när hon flyttade till Härnösand... och såklart Eva-Lena.
Lite förändrades det när jag började högstadiet och hon fortfarande gick mellanstadiet. Då var det några år som vi knappt umgicks alls trots att vi bodde under samma tak.
Under sjuan lärde jag också känna Yvonne. Jäääklar vad roligt vi hade!!
Fortfarande umgicks jag såklart med Sussi, Jessica, Eva-Lena, Annika, Anette och Monica....
+ en massa andra människor från andra klasser.
Fast nån festprinsessa var jag inte.
Bara discotroll... Bondsjö, Älandsbro(där var det konstiga lampor minns jag), Bollsta och inte minst Brännaborg.
Fast fortfarande, minns jag nog att jag var mycket ensam....
Konstigt... för när jag pratar med andra.... så minns dom mig ofta annorlunda än jag minns själv...
fast det är nog bra. För andra har roligare minnen av mig !
Tjingeling!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar