Kontroll och koll

Ibland är jag gräslig kontrollfreak, jag är fullt medveten om detta. Speciellt gäller det när det är något på G som påverkar flera personer... då blir jag kontrollfascist ut i fingerspetsarna. Det är såklart viktigt att alla gör sin del, drar sitt strå till stacken för att det ska funka, och när det inte sker så växer min frustration till oanade proportioner.
När jag var ung... då var det riktigt besvärligt.... för mig och för min omgivning. För då, på den tiden, la jag mig i allt och bestämde allt och bestämde HUR alla skulle göra sin del.
Nuförtiden blir jag bara tyst, matt och less när det inte händer det som behövs. För jag har lärt mig att det lönar inget att göra allt själv heller, då blir ingenting riktigt bra.

Däremot att ha koll är fortfarande viktigt. Jag har så otroligt svårt att existera utan förutsättningar. Jag plöjer nätet efter fakta så fort det är något i faggorna. Försöker ha framförhållning när det gäller att ordna boende under resor, veta vem som ansvarar för vad om vi ska göra någon aktivitet av något slag, läsa in mig på ställen vi ska besöka o s v.

Vad tror ni händer? Allt vi företar oss är förberett, ordnat och planerat??

Glöm det! Allt sker på impuls, spontanitet är ett ledord och plötsliga och oförutsedda händelser är liksom en ledfyr i vårt liv.

Tror i alla fall familjen!

Tjing!