Kväll...

Tid för nedvarvning och kontemplation, tända ljus och djupa samtal.
Vad gör jag?? Spelar Bejeweled och gör mitt bästa för att vara bäst, etta, vinnare på min sida.

Märkligt detta... jag är ingen tävlingsmänniska egentligen. Eller det kanske är just det jag är? För någonstans verkar det som om detta med tävlingsinstinkten manifesterar sig när man börjar vinna.... när man bekräftas som skicklig, bra, vinnarskalle eller, som i mitt fall, en person som gör rätt saker på rätt sätt.

Om detta hade jag inte en susning före 2007. Det ska erkännas att jag i och för sig alltid avskytt att förlora eller komma sist. Tidigare har jag hanterat detta genom att helt enkelt strunta i att vara med. Struntat blankt i om folk ansett att jag varit lat, korkad, mesig eller feg... jag har bara gett blanka hoppsan i att delta i aktiviteter där jag på förhand "vetat" att jag inte ska kunna stå som segrare.

Idag är det tvärtom. Jag ger mig inte. Som en ilsken terrier kastar jag mig över uppgifter som jag finner stimulerande eller utmanande. Oavsett om jag kommer ut på andra sidan som vinnare, som tvåa eller helt obemärkt. Till slut finns jag ändå där som en vinnare.

Stimulerande och utmanande är något av nyckelord, det ska erkännas.


Hur jag hanterar aktiviteter eller situationer som jag finner trista, enkla eller beiga?? Jo, jag struntar blankt i att överhuvudtaget vara med!


Tjing!