Varför ska jag??

Eller varför ska vi?? När ingen annan orkar få arslet ur vagnen ens för att mötas halvvägs?
Nä... nu är det nog. Som min älskade förvirrade bonusdotter sa häromdan.... falska vänner, vad ska man med dom till??

Jag blir så trött att vi alltid är dom som ska förflytta oss. Det är alltid vi som ska meddela när vi är på plats och det känns som om förväntningarna finns att vi ska infinna oss överallt.
Men ingen... eller jo, några få, ids åbäka sig till att åka hit för att träffa oss.
Så.... hur viktigt är det egentligen att träffa mig, Timo eller oss???

Jag tror på ett ömsesidigt utbyte. Ibland hos den ena, ibland hos den andra... vill du gärna träffa oss, mig eller Timo. Välkommen hit! För jag kan inte garantera att det passar att vi hinner med att träffa alla bara för att vi befinner oss en dag/kväll i Härnösand, Stockholm eller Göteborg eller nån annanstans.

Jag ska erkänna att vi inte alltid skyltar öppet med att vi besöker andra ställen än jobbet å pannrummet. Men oftast så vet dom närmaste om att vi är "på turné" så att säga.
Jag köper att man har andra planer, blir plötsligt sjuk eller helt enkelt inte orkar. Ingen fara... men försök inte ge mig dåligt samvete efteråt för att vi inte var än här än där.

Så... jag säger det igen... välkommen till oss i bushen. Närsom å hursom... men du får ta det som vi har det!

Tjingeling!