Exklusivt för intresseklubbens medlemmar...

Bara så ni vet redan nu så har jag inte mycket intressant att skriva om. Inga livsgåtor som betraktas och inga skandaler som avslöjas.
Den här sommaren har varit en tid av återknytande av band, tajtare än tidigare, det har också varit en tid av eftertanke och kontemplation, lycka och förvirring i en fantasktisk kombination.
Jag har fått massor med tankar sorterade och aktiverade. Det känns som om jag gjort värsta lutbadet i skallen, och än är det inte helt färdigt.

Så långt har jag kommit att jag fattar när jag ska kliva åt sidan för att energiförlusten är för stor för att vara värt det.
Terapeuter pratar ofta om att välja sina strider och jag känner att jag börjar behärska det. Dock går jag fortfarande in i tramsdiskussioner ibland bara för att jag kan och för att jag är en impulsiv, vasskäftad bitch.

Just energier har tagit upp mycket av mitt sinne denna sommar. Både hur jag ska hantera energitjyvar och kunna tanka tillbaka förlust,
hur jag ska kunna dela med mig av överflöd utan att dräneras och hur jag ska hantera energierna som rör sig i periferin.
Dock kan jag erkänna att vissa tillfällen dränerar max och jag lyckas inte alltid hantera utflödet, utan ibland kraschar jag totalt.
Som sagt, jag håller på att lära mig att hantera det...

Ibland vill jag bara stanna i sängen och inte konfronteras med världen utanför, men hittills har jag lyckats mästra dessa impulser och dessutom hittat balans.
Börjar också fatta sammanhanget mellan att totalt dräneras, eller uppfyllas av god energi, och prestationsförmågan på jobbet.

Jag väljer och jag börjar välja bort. Där jag tidigare la fokus på att finnas för att andra skulle kunna må bra, lägger jag nu fokus på att må bra själv. Det ger nämligen mycket bättre effekt även på min omgivning.
Jag vet att jag har skrivit inlägg om att välja bort energitjyvar tidigare. Eftersom denna blogg även fungerar som ett slags ventil för mig så lever jag inte alltid som jag lär.
Det är alltid lättare att berätta för andra hur dom ska hantera situationer än att själv omsätta det.

Men jag är på väg. Ett efter ett klipper jag banden med de negativa, destruktiva och energidränerande.
Viktigare och viktigare är det att jag står lugn, harmonisk och samlad.
Till ingen glädje är jag när jag är stressad, har sömnbrist och på vansinnets gräns.
Så jag tillåter mig att reta mig på puckon här i min ensamhet. Det är inte ens viktigt att skriva ned längre, vare sig här eller i min egen bok. Men jag irriterar mig, stör mig och retar upp mig... det är enda sättet att låta universum ta hand om mina negativa energier så att jag slipper låta det gå ut över mina nära och kära.
Så kan jag återigen bejaka lugnet och harmonin!