Många tankar som snurrar.....

och de flesta rör sådant som jag inte ens skriver om...
men..
jag funderar också på detta med utseendeidealen.
Hur kommer det sig att vi kvinnor tycker att det är snyggt att vara så smal att man nästan är genomskinlig? Kan det bero på att kläder man köper är sydda så att det ser snyggast ut på en rak kropp utan former?
Eller som mina barns farmor uttryckte det en gång... Hur som helst så är kläder som man kan köpa idag snyggast på galge...
Jag vet inte om jag riktigt håller med om det, men det ligger nåt i det hon säger.

Visst, det är inte vackert att se ut som jag, där kurvorna så att säga svänger åt fel håll... men nog tycker jag att kvinnor med form är vackrare än kvinnor som jag har svårt att avgöra om dom är kvinnor eller pojkar... generellt sett alltså.
För när jag lär känna någon, vem det än är, ligger skönheten i deras sätt att vara, inte i hur dom ser ut på utsidan.
Klyscha?? Ja kanske det, men det är sant. Be mig beskriva någon av mina bästa vänner så får ni se.
Jag skulle inte ens kunna beskriva mina barn, min man, mina syskon eller mina föräldrar. För dom är dom vackraste människor jag vet tack vare att dom sitter i mitt hjärta.

Jorå... jag kan se att en människa är ful, jag kan t o m uttrycka det, men då handlar det uteslutande om människor jag inte känner. Ytlig?? Jo, ibland är jag också det. Som dom flesta andra.
Människor jag tycker om är vackra- sådeså!

Sen denna kroppsfixering... ibland gör det mig beklämd... när småtjejer pratar om att dom är för tjocka eller behöver börja motionera för att komma i form.
Sorgligt. Barn ÄR i form när dom fungerar, dvs upptäcker, leker och lever. Jag är medveten om att det finns barnfetma och osund mathållning för barn idag, men det ligger på föräldrarnas ansvar att se till att barn får i sig en balanserad kost.
ENBART föräldrarnas ansvar faktiskt. Man får se till att balansera sitt eget liv mot det dussinliv som barn utsätts för via förskola och skola.
Jag tror att mycket av obalansen beror på att alla stressar runt så förtvivlat idag. Barn har minst en aktivitet/ dag och föräldrar också. Men inte samma aktiviteter tyvärr...

Jag har inte varit någon supermamma, det kan jag inte påstå. Det jag gjort bra är att vi alltid har ätit minst en måltid/dag tillsammans. Dock är det inte alltid så nu eftersom vi jobbar som vi gör. Som balans där så försöker vi sitta tillsammans på helgerna istället. Helgfrukost är heligt för yngsten och mig, det är ett ljuvligt liv.

Finns mer att fundera över märker jag...

Tjingeling!