tisdag 27 september 2011

Jag kan bara lova att jag lyssnar...

Jag kan inte garantera att jag hittar lösningen på dina problem, jag kan heller inte vara säker på att du mår bättre i själen av att prata med mig. Ingen gång kan jag försäkra dig att allt ordnar sig på en natt, eller ens någonsin.
Men jag lovar dig att jag lyssnar. Lyssnar utan krav på att du ska använda särskilda ord, eller att din meningsbyggnad är perfekt. Jag lyssnar om du gråter, om du skrattar och jag lyssnar även om du är arg. Närhelst du behöver någon som lyssnar finns jag här.

Jag har märkt att världen har brist på bra lyssnare. När man uttrycker en åsikt, en tanke, en undran, en glädje eller bara berättar om hur man mår eller något man upplevt, så finns det alltid någon som tycker tvärtemot, eller kommer med goda råd om hur man ska hantera situationen. Eller också kommer det en "jamen-jag-då"- story tillbaka.

Jag har upplevt detta många gånger, och särskilt under den senaste tiden. Så jag har börjat undra vart lyssnarna tagit vägen.
För visst kan jag också ge goda råd om ditten och datten, eller berätta om när samma sak hände mig, eller tycka tvärtom.
Men jag lovar dig att jag gör det när du ber om det.

För mig får du tycka och tänka som du vill. Du får berätta och prata med mig om vadsomhelst. Tills du frågar: "Vad tycker du?" eller "Har du någon tanke om hur jag kan lösa detta?", kommer jag att lyssna till dig.
Det kan jag lova.

För någonstans... behöver vi alla någon som lyssnar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar