För det mesta.... men ibland

För det mesta är jag:
- stark
- organiserad
- lugn
- under kontroll av mig själv
- i kontroll av skeenden och flöden i livet
- glad
- lätt förvirrad
- oövervinnerlig

Ibland...
är jag ledsen
känner jag mig liten och sårbar
blir jag rädd
känner jag mig ensammast i världen
har jag ingen som helst koll, vare sig på mig själv eller omvärlden
klarar jag verkligen ingenting

Kan man då begära att jag alltid ska förstå hur andra människor tänker eller känner, utan att få veta det från dem?
Kan jag då få bädda in sinnet i bomull efter bästa förmåga för att komma tillbaka till "för-det-mesta-läget"?
Kan jag då få önska att bli ompysslad, gullad med och behandlad med silkesvantar?
Kan jag då tro att jag inte ska behöva försvara mig och mitt sätt att vara?

För när jag kommer ut igen, på andra sidan "lilla-jag-träsket"... då ordnar jag rubbet, jag lovar.
Så låt mig...
vara liten och sårbar en stund utan att jag måste försvara eller förklara... så blir även du helare på kuppen!