Avkodning

Är svåååårt tycker jag.
Jag gör fel hela tiden, och då blir det väldigt underligt.

Jag pratar alltså sociala, outtalade koder. Jag fattar inte riktigt sånt. Vem som ska göra vad å säga hur till någon annan.
Vem som inte kan vara i sammanhang där det handlar om den eller det eller...
Gaaah!!

Jag blir tokig på allt sådant!!
Att jag dessutom tar in det omedvetet, utan att förstå, gör inte att det känns enklare, näej, tvärtom!
Jag känner av en sak och munnarna runt omkring säger något helt annat.
Kodat alltså.
Och jag fattar ingenting.

Inte heller förstår jag detta med att sätta folk före någon annan för att dom är släkt med chefen, eller kommunalrådet, eller Zlatan eller nåt.
Jag har som motto att möta varje person för den som den är. Inte mer och inte mindre.
För det händer ju.... att man får en "kändis" i luren.... men inte pratar jag annorlunda med dom än jag pratar med någon annan.

Till slut det här med turtagning.... "jag ringde dig senast, nu är det din tur" t ex. Varför då? Om du vill prata med mig så ring... eller kom hit.
Jag finns här. Har jag inte tid så säger jag det. Har jag tid så är du mitt centrum när du hör av dig.
Här och nu ber jag om ursäkt för alla gånger jag inte hört av mig på länge.
Jag kan bara erkänna att det beror på min allmänna förvirring, plus iochförsig en viss nöjdhet med telefonsamtal efter en dag på jobbet, och jag lovar att jag blir GLAD som en tok varenda gång du hör av dig!

Så jag lägger ner kodandet, och avkodandet, för det fattar jag inget av ändå.
Jag är HÄR och NU och som jag är.
Gilla läget så blir saker och ting enklare.

Tjingeling!