Ja, jag har som inget bättre för mig... Jag lyckades ju med konststycket att ge utslag på Richterskalan i lördags... fast maken säger att jag bara hittar på det där med jordbävning.
I alla fulla fall, nä jag var spiknykter, så halkade jag på gårdens enda isfläck, vred vänster knä så det kändes som om knäskålen var på väg till Ullånger och dråsade i backen med ett brak.
Det gjorde så ont att jag skrek rätt ut, det hör inte till vanligheterna... jag kunde bara inte sluta förrän luften tog slut.
Som en skadad skalbagge låg jag, utan att ens våga röra mig, när yngste sonen kom till min undsättning. Han blev nog minst lika rädd som jag. Maken kom utrännande från pannrummet också för att hjälpa mig, men vad kunde dom göra? Ingenting. Det är ju som ingen lek att få en strandad val på rätt köl minsann..
Sonen hämtade sparken så jag kunde ta stöd där för att ta mig upp på benen. Hasade mig in och tog mig fot-om-fot uppför trappen.
J*****klar i min lilla låda vad ont det gjorde. Tur i oturen så har vi ju lite bra knäattiraljer hemma sedan min darling varit skadad. Sonen fick rota rätt på ett knäskydd och jag parkerade mig i soffan med kuddar under knät.
Sen tror ju jag att sådant här ska gå över på en kvart eller så. I detta fallet sker det inte så. Söndag eftermiddag tillbringade darling och jag på Sollefteå sjukhus. Röntgen och ordentlig undersökning av knät. Doktorn sa att inget var trasigt, men att jag ska hålla benet i högläge eftersom knät fått en ordentlig smäll.
Sen, om 1-2 veckor, får jag börja med böj- och sträckövningar. Men jag får bara göra sånt som inte gör ont.
Det blir en del tankearbete, läsning och meditation nu några dagar.
För här sitter jag.... mest i soffan med benet i högläge, för det är svullet å ser ut ungefär som ett elefantben istället för sin vanliga timmerstocksform.
Jag tar mig haltande runt i huset, men trappor är en stor utmaning. Fick nyss ta mig längst ner i källaren för att hämta katten.
Det är 19 trappsteg i stora trappen, sen 14 ner i källarn. Det frestade på ordentligt kan jag säga.
Så nu blir det soffan, kuddar under knät, en bra bok och en kopp kaffe....
Tjingeling!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar