En annan värld...

Det finns inte längre färger eller konturer därute... allt är insvept i ett stort vitt täcke. Det jag ser är ett otal nyanser av vitt..
Prickigt vitt är luftrummet, så högt jag kan förnimma, fylls luften av vita, fluffiga prickar.
Vita och yviga är träden där ute, de grenar jag kan se är ulliga, bulliga, vita.
Marken ser ut som om någon bäddat med ett gigantiskt fluffigt täcke.

Som en tanke... ingen behandlas annorlunda, fattig eller rik, kvinna eller man, ung eller gammal. Inför vädrets makter är vi alla lika. Hur vi än gör, vad vi än gör, vem vi än är så faller snön och omfamnar oss med sin kalla kärlek under vintern.
Som en annan värld när människans byggda fenomen och naturens egna formationer sveps in i detta uniforma, fluffiga vita.
Vackert och stundtals obegripligt transformeras världen.

Så kommer våren och värmen. Lika oförstående betraktar jag förvandlingen från det vita frusna till den gröna fruktbara omgivning som existerar under ett halvår.
Innan cykeln börjar om igen med vila, vila och åter till liv.
För mig startar livet igen när ljuset börjar återvända. Även om jag är fullt medveten om att kylan kommer att hålla oss i sitt järngrepp många veckor än, så vet min själ att ljuset återvänder när det är som mörkast.

Tills det är skönjbart för ögat gläds jag inombords och överlever den kalla, vita världen med vetskapen om att varmare tider kommer.