Förändringar

är utveckling. Oavsett man vill det eller inte. Jag lägger ingen värdering vid det, konstaterar bara att.

Livet består av förändringar, vill man inte förändras tackar man även nej till utveckling. Vad som än händer, hur det än sker, så förändras och utvecklas man. Åt något håll.
Jag tackar min lyckliga stjärna för att det är så.... skulle det vara annorlunda skulle livet bli oändligt tråkigt. Och jag är den första att erkänna att tråkigt definitivt ligger på min minuslista.
Det är inte så att det behöver hända saker hela tiden, alltså aktiviteter, utan det handlar mer om innehållet i varje dag. För mig är det inte meningsfullt om jag inte har möjligheten att välja min tid, välja mitt liv.

Jag väljer hela tiden. Och varje val är rätt. Konstaterar krasst att man inte alltid gör det bästa valen första gången, men det är tillåtet att välja om i min bok.
Också det som inte blev som jag tänkt är utvecklande och tillför dimensioner som jag inte förutsett alla gånger.
Jag kan välja om det ska stärka eller stjälpa mig. Jag väljer styrkan.
Styrkan att slåss emot de inre demoner som skapas när jag upplever kraven från mig själv eller omvärlden som oöverkomliga.
Styrkan att sträcka ut en hand till någon annan, som just då behöver en hand att hålla i.
Styrkan att se och förstå att universum är för oss alla, ingen utvald och ingen utanför.
Styrkan att ta till vara livet och bejaka det.

Då mår jag bra.

Nej, jag lever inte alltid som jag lär. Det finns dagar då bladen i min bok är bottenlöst svarta... nästan bottenlöst svarta. Det finns dagar då jag önskar hett och innerligt att jag var någon annan, någon annanstans, någon annan tid.
Men jag tackar för min förmåga att alltid se saker och ting från den ljusa sidan, att alltid se ljuset som finns ovanför förtvivlans svarta brunn.
Det är den känslan, den förmågan, som ger mig insikten om förändringars positiva värde.

Om du läser det här... ta till dig det du behöver, glöm resten... för det är som livet...

Tjing!