Valdagen 2010

Idag är det en dag för att välja. Inte för att det är något unikt för den tredje söndagen i september, vart fjärde år, att livet består av val.
Nä... idag ska vi ju välja de människor som ska styra vårt land, bestämma vilka skatter vi ska ha, hur mycket det ska kosta för oss glesbygdsbor att ta oss till jobbet, hur länge man har tillåtelse att vara sjuk, vilka orter som ska ha jobb resp. inga jobb att erbjuda sina invånare m. m.
Idag väljer vi hur detta land ska fungera kommande fyra år, fram till 2014, då har vi möjlighet att välja om om vi känner att det vi valt idag inte riktigt var det rätta valet för oss.

Det är enklare alla andra valdagar, för då kan man välja om i nästa andetag, vända helt om i nästa steg eller vända kappan efter vinden om man inte riktigt kan ta ställning.
Så önskar jag att jag kunde göra med detta stora val.... för inte nånsin har jag varit så velig som nu.
Jag har lyssnat och läst, försökt att förstå undermeningen med uttalanden och gjort vad jag kunnat för att kunna se en bild av Sverige under de kommande fyra åren.

Men jag kan erkänna att jag har misslyckats. Hittar jag något bra hos något parti, så hittar jag också något dåligt. Helst  skulle jag vilja rösta lite på alla... eller ingen... eller nåt.
För hur jag än vänder mig så ser jag för- och nackdelar. Hur jag än tänker så tänker jag inte som något parti hela vägen...
Så inte vet jag... vilka lappar jag ska stoppa i kuverten i eftermiddag, inte vet jag hur nöjd jag kommer vara med utgången av detta när det är klart.

Hur som helst så vet jag att jag är övertygad om en sak: Individens inneboende kraft och styrka och massans möjlighet att påverka.

Rösta ska jag, för tycker jag inget kan jag inte klaga sen!

Tjing!