Idag är jag ful

Som stryk... Vaknade för ett tag sen och bara visste... Idag är jag ful!
Kollade för säkerhets skull i spegeln och konstaterade att jag hade rätt.

Så det är tur att jag är ledig från jobbet, ingen risk att jag skrämmer ihjäl någon där. Familjen är van, dom tror ändå inte på mig när jag berättar för dom att jag är hemskt ful idag.
Så dom får skylla sig själva som tittar på mig.
Katten bryr sig inte heller... tror faktiskt inte att katter ser skillnad på ful eller snygg. Dom går mer på känsla... sin egen...
Kanske man borde tänka mer som katten??

För om jag är så här ful... å ändå måste in till byn för att handla.... och VET och bryr mig om att jag är så ful. Då blir ju andra människor också påverkade och får en dålig dag för att dom ser fula mig.
Kom just på att det var enklare förr... då på "krogsvängstiden"... då kunde jag iaf supa mig snygg å tro att jag var oövervinnerlig och världsbäst...
Den tiden har jag dock valt bort...
Nu gäller det att gilla läget eller dra nåt gammalt över mig...

Men om jag gör som katten... inte bryr mig... och går på känsla istället.. då är det bra. För jag VET att jag är bra. Jag vet att jag är klok.
Jag vet att jag kan och jag vet vad jag vill.

Så då spelar det ingen roll att jag är ful...

Tjing!