Carpe Diem

Idag är idag, nu är nu, inget annat existerar.
Att leva i nuet är tydligen det svåraste som finns.

Visst är det roligt och fantastiskt att minnas bra saker som har hänt, bra människor man vandrat tillsammans med en bit på livets vindlande väg eller trevliga ställen man bott på eller upplevt.
Visst är det spännande och mystiskt att planera för sådant man kan tänka sig uppleva i framtiden, eller kanske t o m konkret kunna se fram emot.

Men vad vet vi egentligen?? Endast HÄR och NU.
Minnen är otroligt subjektiva. Även om vi varit på samma ställe, vid samma tillfälle och mött samma människor så är upplevelsen och minnet därav olika för dig och för mig.
Och framtiden, morgondagen, nästa år eller efter midsommar... vad vet vi om det?
Ingenting!
Ska jag vara riktigt krass så vet jag inte ens om jag existerar i denna verklighet som jag känner den just nu.

Så jag gör hela tiden mitt bästa för att leva här och nu, ta vara på allt som får mig att må bra och njuta av livet. Visst finns det tillfällen och stunder där ont i skallen, stress, taskig attityd eller andra negativa impulser slår in i min tillvaro. Då får det göra det. För den stunden är just bara den stunden.

Mitt nu är en datorskärm, ett tangentbord, diskmaskinens brusande och känslan av trägolv under fotsulorna. Luften i vårt hus är varm och skön och atmosfären lugn och hemtrevlig.
Det är just exakt nu.
Vad som händer idag har jag ingen aning om. Rutinerna finns med frukost och kaffe, jobba, äta middag...alla vanor vi har för oss, men jag vet ändå ingenting om hur denna dag kommer att vara.
Vet inte mer än just HÄR och just NU.

Jag lider med dem som hela tiden lever i dåtid, hur det var för 5 år sedan eller mår dåligt över att man inte är lika snygg som när man var 15. Jag njuter av minnena men vägrar låta mig styras av dem.

Jag lider också med dem som inte kan stanna upp och se nuet utan hela tiden jagar efter en framtid som dom aldrig kommer att nå. "Alla dessa dar som kom och gick, inte visste jag att det var livet."

Vem är du?