Slentrian, vanor och rutiner

Tre ord som får det att knottras längs ryggraden på mig. Jag är nog en av dom mest rastlösa människor jag känner till...
Jag älskar när våra ungdomar är lediga från skolan, för då finns det utrymme för spontanitet och plötsliga infall. Jag älskar semester, inte bara för att jag disponerar dagarna som jag vill, utan även för att man kan frångå vanorna och rutinerna helt.

För jag blir galen av rutiner. Gillar inte alls när dagar, kvällar, veckor, månader, helger och år följer mönster. Jag vet att jag inte kan göra något åt att det skiftar årstider o s v, men att alltid göra samma sak som man alltid har gjort... det är ett problem för mig.
Å andra sidan gillar jag heller inte att inte ha förutsättningarna klara för mig. Jag vill gärna ha koll på läget och veta... i alla fall på ett ungefär.... hur det är tänkt.
Om det sedan blir si eller så... det är mig totalt egalt. Det viktiga är att det inte blir en vana eller en rutin.

Jag får rysningar när någon gör mig uppmärksam på att "förra året gjorde vi ju det här, precis den här dagen" eller "men sååå går det ju inte att göra nu, det ska man ju göra..." o s v.
Ett konkret exempel är att äta semlor i augusti, eller pepparkakor med mögelost i oktober. Snacka om att man rubbar folks cirklar då.

Förra julafton vaknade Timo och jag på hotell i Stockholm. Det blev en ljuvlig, nästan trafiktom resa hem den eftermiddagen.
När vi kom hem till vårt tomma hus avnjöt vi en måltid bestående av det vi gillar att äta... typ lax, sill, potatis och räkor... det hade lika gärna kunnat vara sushi eller Kung Pau Chicken.

Så... när det blir rutiner, fredagskvällarna ser likadana ut, eller vardagarna består av jobb, eldning och matlagning. Då slår jag bakut och hittar på något som bryter vanorna. Oftast får jag med mig hela familjen.
Dock ska sägas högt att initiativet att bryta lördagsmönstret igår kom från Timo.
Han tog med sig Martin på hockey i Timrå och jag och Jonas åkte till Bergsåker och hälsade på syster yster och hennes kids.
En strålande energiboost i ett grått oktoberdis.
Så är det. Så bli inte förvånad om jag ringer en kväll och säger att jag kommer att vara i just din stad vilken dag som helst.
Då vet du... att det är rutinerna som håller på att få mig knäpp på riktigt och jag behöver dig som vän.

Tjing!