Om man hade vetat...

... det jag vet idag, när jag var 15. Då hade livet tett sig annorlunda. Men det är ju som det som är grejen... att inte veta.

Kom på en grej nyss som jag booorde ha gjort när jag var tonåring.... gjorde inte det men ska rekommendera mina kids.
Att skriva ned vad man tror kommer att hända med sig själv, sina klasskompisar, sina syskon fr o m nu tills man är typ 45 eller så.
Jag minns att syrran och jag satt och pratade om detta en gång när vi var tonåringar och fortfarande bodde grannar i rummen bredvid varandra hemma hos mamma å pappa.
Vi pratade om vad hur vi trodde att det skulle vara att bo någon annanstans, ha egen lägenhet eller så...
Hon sa till mig att hon trodde att jag skulle bo i ett äldre hus, inget nybygge och att jag skulle ha mängder med stearinljus tända så fort det var minsta mörkt ute.
Jag trodde att hon skulle bo i ett hus som var relativt nytt, med mycket vitt och med mycket rena ytor, inte så mycket grejor framme.
Vid denna tidpunkt hade vi alltså varsitt eget rum på 9 kvadrat.

Jag kommer inte ihåg om vi pratade om jobb och så, jag tror inte det, jag minns bara att vi pratade om hur vi skulle bo.
Och det stämmer rätt bra idag. Det är lite kul faktiskt.

Visst förvånas man ibland och visst stämmer det ibland, jag önskar som sagt att vi varit kloka nog och noterat hur vi tänkte.
Nu när jag åter har kontakt med kompisar från barndomen kanske man skulle fråga. Vad trodde du att jag skulle bli när jag blev stor? Hur trodde du att mitt liv skulle se ut? För jag kommer ihåg en del vad jag trodde om några av er i alla fall.
Inte blev jag som jag trodde ska ni veta.
Trodde inte en sekund att jag skulle bo på landet, trodde för mitt liv inte att jag skulle få några barn- för vem skulle vilja ha barn med mig???!!!, skulle ha skrattat högt om någon sagt till mig att jag skulle vara en bra säljare när jag var 44år....
Nej mina tankar gick mer åt ett liv som singel, lägenhet i Gamla Stan eller på Södermalm i Stockholm, jobba som arkeolog, tolk eller översättare.... eller möjligtvis på bibliotek. Kanske måla lite i min ensamhet... eller skriva en bok i hemlighet... för det där med att synas och höras var inte alls min grej.
Jag skrev en lapp till mig själv om saker jag ville göra under min livstid- där fanns resa till Galapagosöarna med... och en resa med Transsibiriska järnvägen.
Inget av det har jag gjort.... ännu...
Inte har jag levt mitt liv i ensamhet heller... ännu... må det icke ske.... för jag har hittat min själsfrände.
Barn har jag.. två ljuvliga unga män som förgyller mitt liv med sin blotta närvaro.

Märkligt... det här med livet...

Tjing!