Idag delar jag inte med mig av så mycket klok- och djupheter... nä idag ska jag baaara gnälla. Frågor på det???
Började dagen tidigt, tidigt (07.. typ) antar att det beror på åldern, men det är totalt omöjligt att sova så mycket längre utan att behöva gå på besök i "de små flickornas rum" en gång vid den tiden.
Slängde ett öga på utetermometern å höll på att svimma...-4 grader. Insåg att det nu är oundvikligt... jag skriver rätt när jag stavar till o k t o b e r.
Och jag borde fatta att det ÄR minusgradersläge när 2/3 av månaden passerat.
Nåväl, utrustad med tjock jacka, vantar och reflexer (ja, vaddå??? Det är ju MÖRKT den tiden på dygnet) öppnade jag ytterdörren och kände kylan som en elak vägg därutanför. Katten var överlycklig över att få komma in i värmen.
Med ett djupt andetag tog jag sikte på brevlådan och morgontidningen.
Tur att jag hade vantar på mig för brevlådan är av plåt.... antar att jag frusit fast i brevlådelocket annars.
Väl inomhus igen blev det lite småprat med sonen medan han åt frukost. När han gav sig av till bussen som tar honom till skolan intog jag soffan. På med filten och en lagom fjollig film på tv.
Somnade om som ett barn och vaknade av att jag trodde att Timo duschade och dammsög... hur jag nu fick ihop det. Men en förvirrad hjärna är en förvirrad hjärna...
Vaknade till och fattade att det som lät var min dator som jag satt igång innan jag somnade på soffan. Kände också en viss kylslagenhet i inomhusluften.
Kollade termometern och kände hur pannrummet kallade...
Det var då allt började...
Jag drog igång en panna kaffe, mitt undermedvetna förstånd sa mig att det skulle behövas MYCKET kaffe innan den här dagen var över.
Gick ner i pannrummet och tände en brasa i pannan.
So far so good... det tog sig och jag gick ut för att ta bilen till affärn för att komplettera kylskåpets brister... alltså mjölk, smör och bröd.
Bilen snurrade igång... och stendog. Var inte alls samarbetsvillig utan vägrade helt klart att starta.
Fick låna Timos bil istället. På med vantarna och SKRAPA RUTAN! Ogala för att använda min vän Ts uttryck.
Men inget att göra.
Kom ut på vägen och såg att soppamätaren knappt orkade över reserven... djuuup suck.
Jag som verkligen AVSKYR att tanka... men vad göra?? Bara att sucka å stå ut.
Tankade, handlade och kom hem.
Gick ner i pannrummet och möttes av en panna som brann på knappt styrfart. Blir så ibland när veden fastnar.
Och just idag hade det fastnat av bara den!
Bara att kasa undan vedträna som var i pannan för att kunna reka till allt så det brann som det skulle.
Men himmel vad det rök! Jag trodde jag skulle bli snurrig!
Bara att välja... frusen eller hostig. Det har ju hänt förr, så jag är inte helt ovan vid situationen.
Men det var en grym rök! Och innan jag fått ordning på veden i pannan hade jag nog andats lika mycket rök som luft resten av dagen...
Sen var det dags att försöka få i mig lite frukost. Allt smakade brandrök, så det var ingen direkt kulinarisk höjdpunkt.
När jag tittade ut genom fönstret en kvart senare såg jag en minigrävare, med tillhörande gubbe, i full fart med att gräva upp ett dike tvärs över tomten.
Det visade sig senare att en av grannarna fått avbrott i sin teletrafik, och kabeln går i ett dike över vår tomt. Så det var för en god sak... men lite brydd blev jag när jag såg dem.
Rökäventyret i pannrummet har tagit sin tribut nu under kvällen. Blir andfådd för ingenting och får vild hjärtklappning när andningen sviker mig. Så jobbtiden blev kort idag... resten av kvällen har ägnats läkemedel mot astma och viloläge i soffan.
Fatta vad jag är lycklig att sådana här dagar är undantag från mitt vanliga, ljuvliga liv!
Tjing!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar