som igår... allt var så enkelt först. Visserligen var bilen full i snö å vi var lite sena å folk körde som krattor å... ja ni vet... vardag...
Vårt uppdrag gick bra. Alla som skulle hämta sina grejor kom dit och det blev ingen toksamling med folk utan det flöt på... vi hann prata lite skit och umgås också, sånt är roligt.
Sen var det som om luften gick ur allt samarbete... bilen startade så fint första gången.... men sen var den bara död. Mamma å pappa var på väg till Sundsvall, så det var bara att ringa exet. Tacksam att han är en vänlig, och bilkunnig, människa. Han kom ner på stan, gjorde allt han kunde... och konstaterade dödsfallet.
Det var nästan som i Grey´s eller Cityakuten... "time of death". Så det blev rull(bogserlina)start å sen vågade jag ju inte slå av bilen igen. För det var startmotorn som var död... sånt gör mig bara sååå trött...
Så idag blir det ingen sväng åt nåt håll... å i morron är det bara att ragga fram en mekaniker som kan förbarma sig och byta den där lilla detaljen så min pärla spinner igång som en galen katt igen.
Dessutom var det ingen god mat heller igår... å bara skit på tv efter halv tio.... ja inte vet jag.... är det för att jag ska uppskatta mitt enkla liv som sådant här händer?
Så jag inte ska glömma bort hur bra jag har det??
Jag kan lova att det är ingen risk. Jag VET att jag har det bra, jag VET att jag gör det bra och jag VET att jag är ruskigt bra.
Lite ful bara men vad spelar det för roll om hundra år??
Det mest positiva just nu är att vi i alla fall tog oss hem, och att vi inte har några måsten idag! Det gillar vi!
Tjing!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar