Lyfter svarta täcken och jagar dem på flykten. Ibland räcker det svaga ljuset från ett stearinljus för att fylla själen med lugn och tillit.
Harmonin inträder när ljuset spräcker trollen.
I solskenet spricker trollen snabbt. Gäller bara att våga belysa, våga dra fram ur det svarta töcken som inger falsk trygghet.
Så länge ingen vet, så länge ser ingen.
Svarta troll gnager hål i själen och skapar disharmoni, obalans och otrygghet. Ur rädsla föds hat, så jag slänger ut mina troll i det bleka vinterljuset, det skarpa vårljuset, det varma sommarljuset eller det disiga höstljuset. Oavsett så försvinner trollen.
Arga och upprörda över att belysas försöker de gömma sig i sinnets skrymslen. Dock är dom chanslösa. Obarmhärtigt tar jag ut dem, ett och ett eller flera åt gången, och låter ljuset komma åt.
Visst, det tar på, både på mina krafter och omgivningens. Men jag litar på allt som säger att rensning är av godo. Vägrar låta dom ta överhanden och styra.
Ljuset är livet.
I ljuset är kärleken.
Kärleken för oss samman.
Så våga se ljuset och ta hjälpen som finns.
För där är tryggheten total. I kärlek
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar