Vill skriva en massa men saknar ord.
Blir såååå galen över ansvarslöshet och egoism.
Blir såååå ledsen när föräldrar sätter sig själva först... utan att ens ha en liten ynka tanke på konsekvenserna det får för barnet/barnen.
Känner mig maktlös och är samtidigt lycklig över att det inte är värre.
För nånstans finns det många som bryr sig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar