När vi äter frukost eller middag så sitter han med vid bordet, på en egen stol eller på kökssoffan. Från början, när han nyss hade flyttat hit, hade vi ju hund också. Hunden fick inte vara i köket under våra måltider, så hon var mäkta sur över att katten fick det. Så hunden lärde katten att ligga utanför köksdörren när vi åt. Det funkade ett tag, men under det senaste året, sedan vår hund flyttat till hundarnas himmel, där falukorvar växer på träd, har katten återigen tagit sig friheten att sitta med vid bordet...
Och som han lägger sig i det vi pratar om!! Han muttrar och jamar och har sig.
När han tycker att vi äter för länge, när han tycker att det är hans tur att få mat, då lägger han helt sonika upp tassen på bordet för att tydligt visa att vi borde tänka på honom.
Han är en utekatt. Dock gillar han inte att vara ute om det blåser eller regnar. Snö däremot, det älskar han. Den roligaste leken är när vi kastar snöklumpar som han kan jaga och hoppa sönder.
Det är också otroligt roligt att smyga fram genom djupsnön och attackera intet ont anande snöhögar.
När han ledsnar på att vara ute skriker han högt. Först vid vedluckan... blir han inte insläppt där så ställer han sig utanför ytterdörren och jamar så högt att man hör honom upp till övervåningen.
När vi kommer hem från jobbet, eller om hela familjen varit borta någonstans möter han oss med viftande svans. Eftersom han är uppfostrad av en hund så betyder hans viftande svans att han är glad att se oss.
Ibland händer det också att han bråkar på oss. Då tycker han att han varit ensam hemma på tok för länge och när han har bråkat klart släpper han oss inte ur sikte en sekund. Helst ligger han på min axel eller kring min nacke som en varm halsduk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar