Ja jag vet.... jag såg det på feeeeejsbook

  Jag tror att jag ska börja räkna hur många gånger per vecka jag hör den kommentaren.
Ett långt tag var jag facebookvägrare,  men sedan jag gick med har jag faktiskt inte ångrat mig en sekund. Det är enkelt att  hålla kontakt med sina vänner och släktingar som inte bor så nära. Med det jobb jag har är det inte alltid så kul att prata i telefon när jag är ledig, så det är mycket mer lättsamt att kunna skriva en rad, eller ett meddelande, på facebook.
En del vänner har jag fått tillbaka, vänner från förr... som t ex Petra, Sussi, Camilla, Tatiana, Mia, Agneta m fl. Det är så otroligt glädjeladdat att veta att ni finns och att det är lätt att kommunicera.
Dessutom är det virtuella fikat mer hälsosamt ;)

Visst kan det ibland kännas märkligt att veta saker som händer andra utan att man träffats eller ens pratat i telefon, men samtidigt är det en trygghet att veta att andra ser mig.... även om det är ord på en skärm.

Ord på en skärm har förändrat mer än ett liv kan jag säga. Bara man tar det för vad det är och fattar att alla inte är sig själva eller ens vill vara sig själva när de har tangentbordet som filter mellan sig själva och verkligheten.
Dock föredrar jag, som vanligt, att se till det som är positivt.
Jag har beslutat mig för att gilla fenomenet facebook. Jag väljer själv och jag kan när som helst välja om. Som i verkliga livet. Det är lite enklare att göra valen  online än i verkligheten, men övning ger färdighet.

Så jag är nöjd... att  jag hittat just DIG på Facebook. Det hade mycket väl kunnat hända att det tagit längre tid för våra stigar att korsas igen om det inte vore för cyberkommunikation.
För det är ju trots allt så... att de cirklar vi rör oss i är förutbestämda och återkommande.
De människor vi möter finns i vårt liv kortare eller längre perioder och ibland igen och igen...

Eller hur?

Tjing!