Kontroll och koll

Ibland är jag gräslig kontrollfreak, jag är fullt medveten om detta. Speciellt gäller det när det är något på G som påverkar flera personer... då blir jag kontrollfascist ut i fingerspetsarna. Det är såklart viktigt att alla gör sin del, drar sitt strå till stacken för att det ska funka, och när det inte sker så växer min frustration till oanade proportioner.
När jag var ung... då var det riktigt besvärligt.... för mig och för min omgivning. För då, på den tiden, la jag mig i allt och bestämde allt och bestämde HUR alla skulle göra sin del.
Nuförtiden blir jag bara tyst, matt och less när det inte händer det som behövs. För jag har lärt mig att det lönar inget att göra allt själv heller, då blir ingenting riktigt bra.

Däremot att ha koll är fortfarande viktigt. Jag har så otroligt svårt att existera utan förutsättningar. Jag plöjer nätet efter fakta så fort det är något i faggorna. Försöker ha framförhållning när det gäller att ordna boende under resor, veta vem som ansvarar för vad om vi ska göra någon aktivitet av något slag, läsa in mig på ställen vi ska besöka o s v.

Vad tror ni händer? Allt vi företar oss är förberett, ordnat och planerat??

Glöm det! Allt sker på impuls, spontanitet är ett ledord och plötsliga och oförutsedda händelser är liksom en ledfyr i vårt liv.

Tror i alla fall familjen!

Tjing!

den självklara rubriken... FREEEEEDAG!

En magisk veckodag.. eller hur??
Både avslutning och början samma dag och dessutom en dag i mysandets, njutandets och soffsovandets tecken.

Det sorgliga med fredagar är att när man uppskattar dem som bäst är året som mörkast, tristast och mest introvert... eller människorna är introverta. Alla går in i sina hus och umgås mest med de närmaste. Det spontana livet gör ett break för vardag och rutiner.

Och nej... jag är inte så förtjust i vanor, traditioner och rutiner... jag är ingen fan av vanligt och enkelt heller.
Jag gillar dynamik, spontanitet, förvåning, plötsliga händelser och infall som en gris blinkar. Däremot avskyr jag innerligt allt som heter "överraskning". Det är helt enkelt inte kul! Men det är ett helt annat blogginlägg..

Idag handlar det bara om fenomenet som jag döpt till tidstransformation. Det är när tiden förändras från många till familjen, från spontanbesök hos vänner och bekanta till inbjudningar och parmiddagar- ett fenomen i sig som ger mig ryyyysningar-, från möjlighet till allt till andningshål i veckan.

Icke desto mindre fascinerar fredagar mig... just detta med avslutning och början som en slags paketlösning. Det gillar jag faktiskt.

Men tänk er... plötsliga stökresor på mer än 20 mil- på vintern, grillning med vännerna- när hösten är som mörkast och träden precis tappat ALLA löv, en öl-eller två- på det lokala slaskhaket- en tisdag i november, eller... det mest otidsenliga- ett fredagsbröllop i februari...

Sug på den ni.... och njut av fredagen, lördagen och halva söndagen... men skippa ångesten den andra halvan av söndagen och njut av alla ögonblick... för vet ni vad...

Det är det som är livet!

Tjing!

Kväll...

Tid för nedvarvning och kontemplation, tända ljus och djupa samtal.
Vad gör jag?? Spelar Bejeweled och gör mitt bästa för att vara bäst, etta, vinnare på min sida.

Märkligt detta... jag är ingen tävlingsmänniska egentligen. Eller det kanske är just det jag är? För någonstans verkar det som om detta med tävlingsinstinkten manifesterar sig när man börjar vinna.... när man bekräftas som skicklig, bra, vinnarskalle eller, som i mitt fall, en person som gör rätt saker på rätt sätt.

Om detta hade jag inte en susning före 2007. Det ska erkännas att jag i och för sig alltid avskytt att förlora eller komma sist. Tidigare har jag hanterat detta genom att helt enkelt strunta i att vara med. Struntat blankt i om folk ansett att jag varit lat, korkad, mesig eller feg... jag har bara gett blanka hoppsan i att delta i aktiviteter där jag på förhand "vetat" att jag inte ska kunna stå som segrare.

Idag är det tvärtom. Jag ger mig inte. Som en ilsken terrier kastar jag mig över uppgifter som jag finner stimulerande eller utmanande. Oavsett om jag kommer ut på andra sidan som vinnare, som tvåa eller helt obemärkt. Till slut finns jag ändå där som en vinnare.

Stimulerande och utmanande är något av nyckelord, det ska erkännas.


Hur jag hanterar aktiviteter eller situationer som jag finner trista, enkla eller beiga?? Jo, jag struntar blankt i att överhuvudtaget vara med!


Tjing!

For starters

Hoppla!

Då var jag igång igen... så många ord som behöver skrivas ner och delas med andra... Statusrutorna på Facebook räcker som inte riktigt till... men nu ni...
Huka er! ;)

Majomamman är tillbaka!

Idag har jag, som så många andra, tror jag, tänkt på att det verkar som om vädret är på väg utför. Utför termometern framför allt. Det är som en märklig kyla i vindarna och regnet.
Jag som verkligen hade vant mig vid värmen och solen och semesterlivet.

Det är dags att ladda om nu. Ladda med ork, energi, värme, goda vänner, rolighetsplaner och ved. Jag laddar dessutom med recept i skallen. All sån mat som man kommer på att längta efter nu och då, men som inte längre är vardagsmat i våra stressade liv.
Jag tror jag återkommer med ett eget inlägg om det om ett tag.... nu är det dags att se till att dagens middag kommer i magen!

Tjing sålänge!