November...

tär på mig, skär i mig, mal ned mig till smulor.
Jag vet inte varför, jag orkar inte ens bry mig om att ta reda på varför, jag tänker inte ta till mig hurtiga råd om hur jag ska bryta detta negativa sinnesmörker som tar över mig denna tid på året.
Jag bara kapitulerar och överlever.

Märkt av mörkret känner jag att det vore en bra idé att gå i ide och vakna upp någon gång i början av mars.
Tack och lov så har inte snön kommit och bäddat in världen i sitt ulliga, vita, vackra, men ack så vassa och kalla, täcke av konturlöshet och förgänglighet.
För det är bedrägligt med snö i november. Affärerna svämmar ändå över av fjolligt julpynt och amerikanska julsånger på för hög volym med för mycket diskant. Det riktigt skäääär i öronen att måsta utsättas för julsånger och uppmaningar om att ha en God Jul... i NOVEMBER!!!!
Skärpning!!

Jul är i december... det är tillräckligt mycket guld å rött å glitter en månad. Det räcker tycker jag.
Dock har jag insett att julen blir vad man gör den till, så den fasan börjar släppa.
Nej, jag är inte helt hopplös när det gäller att bearbeta mina hjärnspöken.

Men november.... suck... den månaden kan jag lugnt hoppa över. Tacksam över min sinnesnärvaro som får mig att fatta att det bara är 9 dagar kvar nu. Sen kan jag börja komma ut ur mörkerkoman...

Det ljus som finns i mitt mörker är de få stjärnklara kvällar som denna månad bjudit på. Då är det skönt att bo på landet och omfamnas av den underbara, vackra himlen.

grå grågrå....

November.... årets längsta månad på nåt vis... Håglös, rastlös, värdelös känner jag mig när det grågrågrå aldrig tar slut.
Längtar sol, längtar värme, längtar vackert...
Gör allt jag kan för att ta till vara de dagar, som faktiskt finns även i november, då solen orkar lysa över det totala intet.

Att sen alla människor börjar prata jul gör inte saken bättre.. bara drygt och gör mig än mer rastlös och obekväm.
Så många måsten och så lite energi.

Skönt att jag hittat något att kanalisera o-heten genom. Därav skålar, glas och muggar med märkliga motiv.
Men det räcker inte riktigt till för att få mig att känna ro.. nä, o-ron styr mitt liv i detta gråa, dimmiga, konturlösa landskap.
Fyra månader till, sedan vänder själen åter till livet... eller livet till själen...