... när tvättmaskinen inte funkar,
...att vara "reserv",
...falskhet,
...att måsta vända på slantarna,
...skoterljud mitt i nätterna,
... för den delen- motorljud mitt i nätterna,
... folk som låssas,
...att förlora,
...när jag inte kan lösa problemet,
...bröd som möglar,
...när maten på restaurang är kall och illa tillagad,
...vinterkyla och snö,
...sånt som luktar äckligt,
...när vi inte har god frukost hemma,
...folk som beter sig korkat, speciellt när det är medvetet,
...när mina vänner far illa på något sätt,
...känslan av att inte räcka till.
Däremot gillar jag...
...när jag kan lösa problemet,
...min fantastiska familj,
...vår knasiga katt- han gör mig ofta glad,
...den första tranan som landar på lägdorna efter vägen hem,
...alla andra tranor också- dom visar att våren är nära,
...den första skira grönskan i tokljusa vårkvällar,
...ljusa, varma sommarnätter,
...för den delen- mörka, varma sommarnätter i augusti också,
...den 25:e i månaden,
...grilla och grillad mat,
...när jag kan ge,
...livet!
Tjingeling!
söndag 30 januari 2011
torsdag 27 januari 2011
Men hallååå.... vart tog den vägen??
Energin och orken?? Fattar ingenting. Är trött som en gnu, sover och sover men det blir inte bättre. Försöker ta mig ut en stund varje dag för att tanka solljus och kraft, men det hjälper inte.
Så det får bli ändring. Mer utomhus och mindre sömn.
Tackar gudarna för att det kommer in en varmfront till helgen. Här ska grillas.
Näää... hur jag än försöker så tycker jag inte att det känns roligt. Vi som alltid har en massa planer för våren såhär mitt i vintern. Inte ens det har vi kommit igång med.
Tror att jag ska bjuda in min älskade make till en snack och spelkväll i dartlokalen i helgen. Det brukar vara inspirerande för att sätta upp mål eller önskningar någon månad framåt i tiden. Jag brukar känna mig mer uppåt om jag har något roligt att se fram emot.
Hörde förresten ett bra citat från Konfucius på tv häromkvällen:
En groda i en brunn ser bara en liten bit av himlen. Ju högre upp ur brunnen han kommer, desto mer av himlen kan han skåda.
Tjing!
Så det får bli ändring. Mer utomhus och mindre sömn.
Tackar gudarna för att det kommer in en varmfront till helgen. Här ska grillas.
Näää... hur jag än försöker så tycker jag inte att det känns roligt. Vi som alltid har en massa planer för våren såhär mitt i vintern. Inte ens det har vi kommit igång med.
Tror att jag ska bjuda in min älskade make till en snack och spelkväll i dartlokalen i helgen. Det brukar vara inspirerande för att sätta upp mål eller önskningar någon månad framåt i tiden. Jag brukar känna mig mer uppåt om jag har något roligt att se fram emot.
Hörde förresten ett bra citat från Konfucius på tv häromkvällen:
En groda i en brunn ser bara en liten bit av himlen. Ju högre upp ur brunnen han kommer, desto mer av himlen kan han skåda.
Tjing!
onsdag 26 januari 2011
Jag borde fatta vid det här laget
att den känsla av att vara bra som vi hade hela dan igår, sonen och jag, inte skulle vara bestående.
Igår var en gulddag, fick massor med glada tillrop och gjorde mina medmänniskor glada. Både sonen och jag fick massor med måsten ur vägen och startade processer.
Jag fick t o m beröm för att jag är så rak och svarar ärligt på frågor.
Jag pallade att vara vaken över 18 timmar, men insåg sen att det är lika bra att sova lite. Drömde en massa förvirrat som vanligt, och har som vanligt bara fragment och känslor kvar av drömmen när jag vaknar.
Dock kändes det bra ändå när jag vaknade, trots att det var -20 ute...
men en liiten kommentar, ett tonfall, hur någon säger något slår mig ur balans och ur självkänsla och positivt känsloläge på en bråkdel av en sekund.
Och jag åker dit varenda gång detta sker.
Så nu får jag tillbringa dagen, i alla fall större delen av dagen, med att få tillbaka trycket och självkänslan. För mellan 15 och 19 behöver jag vara trevlig, inspirerande och övertygande utan att vara pushig. För på jobbet funkar det inte att vara låg och långsam. Då är det ingen som tycker att det är nån idé att prata med mig.
Apropå mitt jobb så tycker jag att det ska vara undervisning i skolan av vikten av att ha en hemförsäkring, speciellt när man flyttar hemifrån som ung. Många ungdomar saknar helt hemförsäkring idag. Även om man inte har så mycket grejjor av värde så är det ju delarna med ansvarsskydd, reseförsäkring och överfallsskydd som man bara har i sin hemförsäkring som är viktigt!
Nåväl... jag får se till att mina egna ungar är försäkrade när dom flyttar så lämnar jag resten till andra vuxna ...
Tjingeling!
Igår var en gulddag, fick massor med glada tillrop och gjorde mina medmänniskor glada. Både sonen och jag fick massor med måsten ur vägen och startade processer.
Jag fick t o m beröm för att jag är så rak och svarar ärligt på frågor.
Jag pallade att vara vaken över 18 timmar, men insåg sen att det är lika bra att sova lite. Drömde en massa förvirrat som vanligt, och har som vanligt bara fragment och känslor kvar av drömmen när jag vaknar.
Dock kändes det bra ändå när jag vaknade, trots att det var -20 ute...
men en liiten kommentar, ett tonfall, hur någon säger något slår mig ur balans och ur självkänsla och positivt känsloläge på en bråkdel av en sekund.
Och jag åker dit varenda gång detta sker.
Så nu får jag tillbringa dagen, i alla fall större delen av dagen, med att få tillbaka trycket och självkänslan. För mellan 15 och 19 behöver jag vara trevlig, inspirerande och övertygande utan att vara pushig. För på jobbet funkar det inte att vara låg och långsam. Då är det ingen som tycker att det är nån idé att prata med mig.
Apropå mitt jobb så tycker jag att det ska vara undervisning i skolan av vikten av att ha en hemförsäkring, speciellt när man flyttar hemifrån som ung. Många ungdomar saknar helt hemförsäkring idag. Även om man inte har så mycket grejjor av värde så är det ju delarna med ansvarsskydd, reseförsäkring och överfallsskydd som man bara har i sin hemförsäkring som är viktigt!
Nåväl... jag får se till att mina egna ungar är försäkrade när dom flyttar så lämnar jag resten till andra vuxna ...
Tjingeling!
lördag 22 januari 2011
Varför ska jag??
Eller varför ska vi?? När ingen annan orkar få arslet ur vagnen ens för att mötas halvvägs?
Nä... nu är det nog. Som min älskade förvirrade bonusdotter sa häromdan.... falska vänner, vad ska man med dom till??
Jag blir så trött att vi alltid är dom som ska förflytta oss. Det är alltid vi som ska meddela när vi är på plats och det känns som om förväntningarna finns att vi ska infinna oss överallt.
Men ingen... eller jo, några få, ids åbäka sig till att åka hit för att träffa oss.
Så.... hur viktigt är det egentligen att träffa mig, Timo eller oss???
Jag tror på ett ömsesidigt utbyte. Ibland hos den ena, ibland hos den andra... vill du gärna träffa oss, mig eller Timo. Välkommen hit! För jag kan inte garantera att det passar att vi hinner med att träffa alla bara för att vi befinner oss en dag/kväll i Härnösand, Stockholm eller Göteborg eller nån annanstans.
Jag ska erkänna att vi inte alltid skyltar öppet med att vi besöker andra ställen än jobbet å pannrummet. Men oftast så vet dom närmaste om att vi är "på turné" så att säga.
Jag köper att man har andra planer, blir plötsligt sjuk eller helt enkelt inte orkar. Ingen fara... men försök inte ge mig dåligt samvete efteråt för att vi inte var än här än där.
Så... jag säger det igen... välkommen till oss i bushen. Närsom å hursom... men du får ta det som vi har det!
Tjingeling!
Nä... nu är det nog. Som min älskade förvirrade bonusdotter sa häromdan.... falska vänner, vad ska man med dom till??
Jag blir så trött att vi alltid är dom som ska förflytta oss. Det är alltid vi som ska meddela när vi är på plats och det känns som om förväntningarna finns att vi ska infinna oss överallt.
Men ingen... eller jo, några få, ids åbäka sig till att åka hit för att träffa oss.
Så.... hur viktigt är det egentligen att träffa mig, Timo eller oss???
Jag tror på ett ömsesidigt utbyte. Ibland hos den ena, ibland hos den andra... vill du gärna träffa oss, mig eller Timo. Välkommen hit! För jag kan inte garantera att det passar att vi hinner med att träffa alla bara för att vi befinner oss en dag/kväll i Härnösand, Stockholm eller Göteborg eller nån annanstans.
Jag ska erkänna att vi inte alltid skyltar öppet med att vi besöker andra ställen än jobbet å pannrummet. Men oftast så vet dom närmaste om att vi är "på turné" så att säga.
Jag köper att man har andra planer, blir plötsligt sjuk eller helt enkelt inte orkar. Ingen fara... men försök inte ge mig dåligt samvete efteråt för att vi inte var än här än där.
Så... jag säger det igen... välkommen till oss i bushen. Närsom å hursom... men du får ta det som vi har det!
Tjingeling!
fredag 21 januari 2011
Fredag... igen !
Det bara swischar till så har det gått en vecka igen. Vad gör man då med sin tid?? Sitter vid datorn... joo.. det är ju så... att det går rätt mycket tid framför skärmen...
Fryser å eldar.. fast det är oftast jag som fryser å Timo som eldar, men ändå... det är som om vi har hela vår tillvaro upphängd i ett vedförråd eller pannrum.
Vete gudarna hur vi nånsin ska få tid över till något annat... men det lär ordna sig det med.
I övrigt snurrar det på som vanligt. Har precis fixat så jag ska jobba hela ledigveckan. Det är bara bonus med de veckorna. Ska man någonsin göra något så kan man se till att lägga det under en schemalagd ledigvecka, men sålänge som det bara är blåveckor kan jag lika gärna jobba. Känns gött i plånboken när lönen kommer juh!
Apropå det med jobb så är jag evinnerligt tacksam för att jag har det jobb jag har. Har mer netto nu än jag hade brutto i mitt förra jobb. Dessutom jobbar jag mindre än 30 timmar/vecka. Sen att det ibland kräver smörande och så det gör ingenting. Huvudsaken att kunderna/försäkringstagarna är nöjda. Jag har en sådan vecka nu när jag får städa efter andras klantighet... drygt, men det gör ju att folk i landet blir nöjda och känner att dom har förtroende för oss. Det är viktigt i dagens samhälle att man kan lita på någon.
Det är ju inte alla som har det som jag.
Och ja, jag har det bra. Bara äldste sonen hittar något vettigt att göra och dom två yngre kidsen fixar gymnasiet så finns det kanske lite egoutrymme sedan.
Någonstans kan det vara bra att bara tänka på mig en stund.
Jag känner att det ger resultat på flera plan.
Just nu är det bara jag och katten hemma. En mycket ovanlig situation. Skönt att lalla på och bara vara. Men tror ni det blir något vettigt gjort?? Näää... inte idag. Det blir en annan dag.
Just nu sitter jag och njuter ett stort glas kaffe, funderar på lunch och har det allmänt bra.
Jorå, jag har det alltid bra när alla är hemma också, tro inget annat, men ibland tänker jag så himla bra när jag är helt ensam. Dessutom uppskattar jag sällskap mycket, mycket mer när jag har varit ensam en stund.
Nu ska jag försöka hitta vad det är som tutar i huset så jag kan få tyst på det innan jag blir knäpp på riktigt... sen är det dax att ladda lite inför eftermiddagens jobbskift. Sen hägrar gomiddag och fredagscube!
Naaajs.
Tjingeling!
Fryser å eldar.. fast det är oftast jag som fryser å Timo som eldar, men ändå... det är som om vi har hela vår tillvaro upphängd i ett vedförråd eller pannrum.
Vete gudarna hur vi nånsin ska få tid över till något annat... men det lär ordna sig det med.
I övrigt snurrar det på som vanligt. Har precis fixat så jag ska jobba hela ledigveckan. Det är bara bonus med de veckorna. Ska man någonsin göra något så kan man se till att lägga det under en schemalagd ledigvecka, men sålänge som det bara är blåveckor kan jag lika gärna jobba. Känns gött i plånboken när lönen kommer juh!
Apropå det med jobb så är jag evinnerligt tacksam för att jag har det jobb jag har. Har mer netto nu än jag hade brutto i mitt förra jobb. Dessutom jobbar jag mindre än 30 timmar/vecka. Sen att det ibland kräver smörande och så det gör ingenting. Huvudsaken att kunderna/försäkringstagarna är nöjda. Jag har en sådan vecka nu när jag får städa efter andras klantighet... drygt, men det gör ju att folk i landet blir nöjda och känner att dom har förtroende för oss. Det är viktigt i dagens samhälle att man kan lita på någon.
Det är ju inte alla som har det som jag.
Och ja, jag har det bra. Bara äldste sonen hittar något vettigt att göra och dom två yngre kidsen fixar gymnasiet så finns det kanske lite egoutrymme sedan.
Någonstans kan det vara bra att bara tänka på mig en stund.
Jag känner att det ger resultat på flera plan.
Just nu är det bara jag och katten hemma. En mycket ovanlig situation. Skönt att lalla på och bara vara. Men tror ni det blir något vettigt gjort?? Näää... inte idag. Det blir en annan dag.
Just nu sitter jag och njuter ett stort glas kaffe, funderar på lunch och har det allmänt bra.
Jorå, jag har det alltid bra när alla är hemma också, tro inget annat, men ibland tänker jag så himla bra när jag är helt ensam. Dessutom uppskattar jag sällskap mycket, mycket mer när jag har varit ensam en stund.
Nu ska jag försöka hitta vad det är som tutar i huset så jag kan få tyst på det innan jag blir knäpp på riktigt... sen är det dax att ladda lite inför eftermiddagens jobbskift. Sen hägrar gomiddag och fredagscube!
Naaajs.
Tjingeling!
onsdag 19 januari 2011
Vinterväder... kan Aftonbladet så kan jag !!
Idag är det bara så ooootroligt vackert här där jag bor. Vitt, vitt, vitt och en strålande, gnistrande sol som häller gyllene strålar över allt det vita så det ser ut som sagolandskap.
Bara för att jag inte gillar vinter betyder inte det att jag kan uppskatta det vackra!
Tacksam är jag för att det inte är så grymt gräsligt kallt nu. Bara typ -5, det kan jag överleva... t o m leva igenom.
Min värld inbjuder verkligen till långpromenad eller fika i en grop i snön. Misstänker att det blir varken eller för mig idag... har helt enkelt inte energi nog idag... men jag ska gå ut och tanka solljus iaf... det hjälper!
Tjing!
Bara för att jag inte gillar vinter betyder inte det att jag kan uppskatta det vackra!
Tacksam är jag för att det inte är så grymt gräsligt kallt nu. Bara typ -5, det kan jag överleva... t o m leva igenom.
Min värld inbjuder verkligen till långpromenad eller fika i en grop i snön. Misstänker att det blir varken eller för mig idag... har helt enkelt inte energi nog idag... men jag ska gå ut och tanka solljus iaf... det hjälper!
Tjing!
tisdag 18 januari 2011
Ära den som äras bör??
Jag blir inte riktigt klok på hur uppmärksamhet och ära fördelas ibland. En del har det som naturligt och ser precis vad som händer, vem som gör vad och hur, och ger rätt personer cred för rätt saker.
Men vanligast (tycker jag) är att någon som INTE gjort det den ska får MASSOR med uppmärksamhet och beröm när den personen plötsligt gör det som begärs eller krävs.
Eller så ges cred för självklara saker... också sånt jag stör mig på.
Eller som idag... när en knarkhandlare får ett helt mittuppslag+ ett reportage till i tidningen. Finns säkert någon mening med det, men jag bara vääägrar läsa. Är huvet dumt....
Alltså... varför uppmärksamma sånt??
Det är tur att jag inte är journalist ändå.
Men i alla fall. Så är en del människor bara värda att nämnas;
Timo- min älskade man som står ut med mig, som bytt liv totalt och ändå fortsätter vara och orka,
Jonas- du gör ett fantastiskt jobb som bytt skola och ändå ligger på topp, fixar att gå upp och åka buss VARENDA dag,
Martin- guld till dig som skapar ditt eget liv och vågar gå dina egna vägar trots allas åsikter och kommentarer
Tatiana- du kämpar å kämpar, du är värd en guldstjärna i himlen för allt ditt slit under alla dessa år som vi känt varann,
Mimmi- det finns inte ord för hur många bragdguld du är värd,
Sussi- trots allt skit så orkar du ge och ge till din omgivning, helt fantastiskt, guld till dig oxå,
Mia- du är en strålande pärla som kommer igen trots allt tok du råkat ut för genom åren,
Liisa- storstadsskogens överhäxa, motgångarna är många över tid, men du är en skinande varelse här, nu och alltid!
.
Det finns fler människor i min omgivning som kan nämnas, men idag har jag valt att låta ljuset skina på just er!
Tjingeling!
Men vanligast (tycker jag) är att någon som INTE gjort det den ska får MASSOR med uppmärksamhet och beröm när den personen plötsligt gör det som begärs eller krävs.
Eller så ges cred för självklara saker... också sånt jag stör mig på.
Eller som idag... när en knarkhandlare får ett helt mittuppslag+ ett reportage till i tidningen. Finns säkert någon mening med det, men jag bara vääägrar läsa. Är huvet dumt....
Alltså... varför uppmärksamma sånt??
Det är tur att jag inte är journalist ändå.
Men i alla fall. Så är en del människor bara värda att nämnas;
Timo- min älskade man som står ut med mig, som bytt liv totalt och ändå fortsätter vara och orka,
Jonas- du gör ett fantastiskt jobb som bytt skola och ändå ligger på topp, fixar att gå upp och åka buss VARENDA dag,
Martin- guld till dig som skapar ditt eget liv och vågar gå dina egna vägar trots allas åsikter och kommentarer
Tatiana- du kämpar å kämpar, du är värd en guldstjärna i himlen för allt ditt slit under alla dessa år som vi känt varann,
Mimmi- det finns inte ord för hur många bragdguld du är värd,
Sussi- trots allt skit så orkar du ge och ge till din omgivning, helt fantastiskt, guld till dig oxå,
Mia- du är en strålande pärla som kommer igen trots allt tok du råkat ut för genom åren,
Liisa- storstadsskogens överhäxa, motgångarna är många över tid, men du är en skinande varelse här, nu och alltid!
.
Det finns fler människor i min omgivning som kan nämnas, men idag har jag valt att låta ljuset skina på just er!
Tjingeling!
måndag 17 januari 2011
En kräsenloppas funderingar...
Jag tycker en hel del om en hel del.
Tillsammans med min älskade make lever jag det goda livet och har helt enkelt slutat ta sånt jag inte tycker är värt...
Som det här med att äta på restaurang. Jag ÄR bortskämd, jag vet det. För vi har verkligen ätit på underbara ställen och... ja... visst vissa bottennapp.
Men jag är van vid och kräver en viss standard.
Så... om man är ett sällskap som bokar bord till en viss tid och dessutom förbeställer maten (vi fick 2 alternativ, kött eller fisk, men ingen aning om vad det egentligen var), alla i sällskapet är på plats på utsatt tid... då ska man banne mig inte behöva vänta en halvtimme på att få maten. Dessutom ska maten vara VARM. Pinsamt dock att göra som jag är van.... dvs påpeka detta för personalen.... eftersom det dels var någon annan som bokat och fixat, och dels eftersom en av servitriserna är sambo med den i vårt sällskap som fixat detta.
Allt annat var okej. Bra bord och trevlig personal i övrigt.
Men jag stör mig som fan på att betala 250:- för kall mat och 1/3 glas rött vin.... när vi som sagt fick vänta på maten en halvtimme.
Jag kan bara säga så här.... dit går jag inte igen om jag själv bestämmer. Självklart hänger jag på om det blir någon happening igen, men inget annat...
Sorgligt när det blir så...
men det är lätt hänt i småstan där det inte finns någon egentlig konkurrens...
och jaaa... jag veeet att jag skulle sagt till där och då, men som sagt... pinsamt när någon annan gjort sitt bästa för att göra något bra.
Därför kan jag skriva här... i MIN blogg.
Dessutom har jag inte sagt vart och när detta hände =)
Tjing!
Tillsammans med min älskade make lever jag det goda livet och har helt enkelt slutat ta sånt jag inte tycker är värt...
Som det här med att äta på restaurang. Jag ÄR bortskämd, jag vet det. För vi har verkligen ätit på underbara ställen och... ja... visst vissa bottennapp.
Men jag är van vid och kräver en viss standard.
Så... om man är ett sällskap som bokar bord till en viss tid och dessutom förbeställer maten (vi fick 2 alternativ, kött eller fisk, men ingen aning om vad det egentligen var), alla i sällskapet är på plats på utsatt tid... då ska man banne mig inte behöva vänta en halvtimme på att få maten. Dessutom ska maten vara VARM. Pinsamt dock att göra som jag är van.... dvs påpeka detta för personalen.... eftersom det dels var någon annan som bokat och fixat, och dels eftersom en av servitriserna är sambo med den i vårt sällskap som fixat detta.
Allt annat var okej. Bra bord och trevlig personal i övrigt.
Men jag stör mig som fan på att betala 250:- för kall mat och 1/3 glas rött vin.... när vi som sagt fick vänta på maten en halvtimme.
Jag kan bara säga så här.... dit går jag inte igen om jag själv bestämmer. Självklart hänger jag på om det blir någon happening igen, men inget annat...
Sorgligt när det blir så...
men det är lätt hänt i småstan där det inte finns någon egentlig konkurrens...
och jaaa... jag veeet att jag skulle sagt till där och då, men som sagt... pinsamt när någon annan gjort sitt bästa för att göra något bra.
Därför kan jag skriva här... i MIN blogg.
Dessutom har jag inte sagt vart och när detta hände =)
Tjing!
Att blogga...
är rätt kul.... egentligen... för jag kan låssas att massor med människor läser å baaara håller med mig i allt jag skriver... eller tar till sig det jag skriver..
men jag har ingen aning om nån ens ids läsa mina ord.
Det fina i kråksången är att det spelar ingen roll. Jag skriver.... vill nån läsa så.... fine... håller du inte med... okej... det är helt okej.... vill du diskutera... också okej... vill du hålla med mig... heeeelt okej.
Kommentera?? tjaaa... vill du så... Jag blir glad om någon kommenterar såklart... men jag bloggar inte för att väcka debatt...
jag bloggar för att kunna sortera ut förvirringen som ibland gör min skalle till ett skatbo... både inuti och utanpå...
Ibland får jag kommentarer som gör att jag faktiskt fattar vad jag tänker... det är inte dumt alls kan jag säga.. =)
Nåväl... idag är det en januarimåndag med aprilväder... så kan det vara ibland... fast jag ska erkänna att jag tycker att den här vintern är såååååå lång. Har svårt att fatta att allt detta vita fluff ska kunna ta vägen nånstans... fast jag vet att det blir vår, grönt, vaaaarmt och sköööönt inom överskådlig tid.
Vi har ju ändå vänt trots att många påstår att vintern precis har börjat... vintern här är inne på tredje månaden, så jag hoppas att det inte är mer än tre månader kvar... men man vet aldrig...
Det är det som påstås vara charmen med det här landet. Årstidsväxlingarna... för mig får det gärna vara sommar och varmare än +20 året om.
Sådeså!
men jag har ingen aning om nån ens ids läsa mina ord.
Det fina i kråksången är att det spelar ingen roll. Jag skriver.... vill nån läsa så.... fine... håller du inte med... okej... det är helt okej.... vill du diskutera... också okej... vill du hålla med mig... heeeelt okej.
Kommentera?? tjaaa... vill du så... Jag blir glad om någon kommenterar såklart... men jag bloggar inte för att väcka debatt...
jag bloggar för att kunna sortera ut förvirringen som ibland gör min skalle till ett skatbo... både inuti och utanpå...
Ibland får jag kommentarer som gör att jag faktiskt fattar vad jag tänker... det är inte dumt alls kan jag säga.. =)
Nåväl... idag är det en januarimåndag med aprilväder... så kan det vara ibland... fast jag ska erkänna att jag tycker att den här vintern är såååååå lång. Har svårt att fatta att allt detta vita fluff ska kunna ta vägen nånstans... fast jag vet att det blir vår, grönt, vaaaarmt och sköööönt inom överskådlig tid.
Vi har ju ändå vänt trots att många påstår att vintern precis har börjat... vintern här är inne på tredje månaden, så jag hoppas att det inte är mer än tre månader kvar... men man vet aldrig...
Det är det som påstås vara charmen med det här landet. Årstidsväxlingarna... för mig får det gärna vara sommar och varmare än +20 året om.
Sådeså!
onsdag 12 januari 2011
Som om jag fallit i brunnen...
känns det när jag dippar ner i den här "inte-räcka-till-gropen".
Det behöver inte bero på vad någon annan säger eller vad någon annan gör. Det kan lika gärna vara så att jag själv upptäcker att jag missat, missförstått eller helt enkelt glömt något som jag borde ha kommit ihåg.
Igår befann jag mig i ett tillstånd av lättnad och nästan eufori. Det kändes som om det äntligen håller på att bli någon slags ordning och struktur- då främst på jobbet. Även det faktum att jag plockade undan julen OCH bytte bort gardinerna som hade jultema fick mig att känna att jag var i fas och hade den kontroll som behövs...
Idag är jag låååångt ner i brunnen. Men utan bredband och verklighetsförankring. Beror antagligen på en dröm jag hade inatt, men ändå. Jag börjar tänka i dom banorna som är att jag inte har koll, att jag inte räcker till.
Jag vet att jag har ett stort förbättringsområde som gäller att jag inte har förmåga att analysera situationer jag befinner mig i förrän efteråt.
Ta dartspel t ex. Även om Timo och jag spelar "fiktiva" matcher i träningssyfte, så saknar jag totalt förmågan att prata om spelet och analysera eller göra förbättringar mitt i. Jag måste spela klart- ta upp situationen igen och då kan jag förstå och analysera för att kunna förbättra eller förändra till nästa set/match.
Det är många många situationer där jag helt enkelt inte kan börja prata om något annat än det som händer just där och då, kanske ett utslag av mitt här-och-nu-fokus, jag vet inte.
Dock blir effekten ofta att jag tappar fokus, försämras och blir ointresserad. Då blir samtalet/ analysen viktigare och hur saker och ting KUNDE vara- läs hur JAG KUNDE vara eller prestera- så mycket viktigare.
Med åldern har jag också mer och mer börjat känna motvilja mot ordet VARFÖR.
Varför säljer du inte fler försäkringar/dag?
Varför spelar du inte högre poäng?
Varför kan du inte komma och hälsa på?
Kan ha med negationen i meningen att göra också. Men när jag får en fråga som jag inte kan svara på så fastnar mitt fokus på att hitta lösningen istället för att hitta en förändring som leder till lösning på angelägenheten/problemet.
Jag kan grubbla mig avig på hur i hela friden jag ska lyckas räcka till. Fast i skallen VET jag att jag räcker till rätt mycket mer än jag tror när jag dippar.
Men när jag inte räcker till.... där jag som mest tycker att jag behöver... då hjälper inga varför och inga intellektuella analyser.
Då gråter jag i hjärtat och tar i ännu mer... risk att jag bränner ljuset i bägge ändar... och det är inte av godo för någon.
När, skärp dig kvinna och ta tag i dig. Livet är bara nu. Strunta i att få dåligt samvete för det jag inte gör, känn mig stolt över det jag gör.
Skit i analysen och lev istället. Det är bara idag som existerar.
Det behöver inte bero på vad någon annan säger eller vad någon annan gör. Det kan lika gärna vara så att jag själv upptäcker att jag missat, missförstått eller helt enkelt glömt något som jag borde ha kommit ihåg.
Igår befann jag mig i ett tillstånd av lättnad och nästan eufori. Det kändes som om det äntligen håller på att bli någon slags ordning och struktur- då främst på jobbet. Även det faktum att jag plockade undan julen OCH bytte bort gardinerna som hade jultema fick mig att känna att jag var i fas och hade den kontroll som behövs...
Idag är jag låååångt ner i brunnen. Men utan bredband och verklighetsförankring. Beror antagligen på en dröm jag hade inatt, men ändå. Jag börjar tänka i dom banorna som är att jag inte har koll, att jag inte räcker till.
Jag vet att jag har ett stort förbättringsområde som gäller att jag inte har förmåga att analysera situationer jag befinner mig i förrän efteråt.
Ta dartspel t ex. Även om Timo och jag spelar "fiktiva" matcher i träningssyfte, så saknar jag totalt förmågan att prata om spelet och analysera eller göra förbättringar mitt i. Jag måste spela klart- ta upp situationen igen och då kan jag förstå och analysera för att kunna förbättra eller förändra till nästa set/match.
Det är många många situationer där jag helt enkelt inte kan börja prata om något annat än det som händer just där och då, kanske ett utslag av mitt här-och-nu-fokus, jag vet inte.
Dock blir effekten ofta att jag tappar fokus, försämras och blir ointresserad. Då blir samtalet/ analysen viktigare och hur saker och ting KUNDE vara- läs hur JAG KUNDE vara eller prestera- så mycket viktigare.
Med åldern har jag också mer och mer börjat känna motvilja mot ordet VARFÖR.
Varför säljer du inte fler försäkringar/dag?
Varför spelar du inte högre poäng?
Varför kan du inte komma och hälsa på?
Kan ha med negationen i meningen att göra också. Men när jag får en fråga som jag inte kan svara på så fastnar mitt fokus på att hitta lösningen istället för att hitta en förändring som leder till lösning på angelägenheten/problemet.
Jag kan grubbla mig avig på hur i hela friden jag ska lyckas räcka till. Fast i skallen VET jag att jag räcker till rätt mycket mer än jag tror när jag dippar.
Men när jag inte räcker till.... där jag som mest tycker att jag behöver... då hjälper inga varför och inga intellektuella analyser.
Då gråter jag i hjärtat och tar i ännu mer... risk att jag bränner ljuset i bägge ändar... och det är inte av godo för någon.
När, skärp dig kvinna och ta tag i dig. Livet är bara nu. Strunta i att få dåligt samvete för det jag inte gör, känn mig stolt över det jag gör.
Skit i analysen och lev istället. Det är bara idag som existerar.
tisdag 11 januari 2011
110111
Känner mig som en del i en binär kod idag... ettor å nollor så långt ögat når...Så jag behövde verkligen lite verklighet...
Vi tog och plockade bort alla röda ljusstakar å bling från fönster å så när vi kom hem. Kvar är nu bara dukar och juliga gardiner.
Juliga gardiner har jag bara i två fönster förresten... så det går fort att fixa... jag ska bara först...
Skriva lite å sova lite å bara vara en stund innan allt annat tar vid.
2011. Nytt år. Nya förutsättningar. Nyheter. Nytt. Ny organisation. Nytt tänk. Nytt fokus.
Samma samma fast annorlunda.
På något vis känns det som om jag blir mer uppmärksammad, får mer ansvar, har bättre koll.
Ja det där med fokus ja. Finns ju bara ett sätt och det är jag som ska ta det beslutet, se till att jag har det önskvärda beteendet.
Jag har bestämt mig för att fokusera mest på mig detta år. För när jag fokuserar på mig så drabbas omgivningen positivt. Jag tar mig mer tid att vara, både i mig själv och tillsammans med andra. Strunt samma om jag inte har tömt diskmaskinen eller varit ut med soporna. Det är så mycket mer värt att fnissa tillsammans med Jonas åt en töntig reklam på tv, eller spela TP med Timo eller ta en sväng till Härnösand med Martin eller så.
All tid som innebär lugn och harmoni i min förvirrade själ kommer att prioriteras hädanefter.
Fick ett glädjande besked på jobbet idag, så jag känner mig glad och fylld av tillförsikt inför detta arbetsår. Det händer grejor hela tiden. Det enda jag är säker på är att det sker förändringar och att jag får ta del av dessa förändringar på ett positivt sätt.
Trött i skallen just nu, men ändå rätt lugn... för första gången på länge, länge.
Tjing!
Vi tog och plockade bort alla röda ljusstakar å bling från fönster å så när vi kom hem. Kvar är nu bara dukar och juliga gardiner.
Juliga gardiner har jag bara i två fönster förresten... så det går fort att fixa... jag ska bara först...
Skriva lite å sova lite å bara vara en stund innan allt annat tar vid.
2011. Nytt år. Nya förutsättningar. Nyheter. Nytt. Ny organisation. Nytt tänk. Nytt fokus.
Samma samma fast annorlunda.
På något vis känns det som om jag blir mer uppmärksammad, får mer ansvar, har bättre koll.
Ja det där med fokus ja. Finns ju bara ett sätt och det är jag som ska ta det beslutet, se till att jag har det önskvärda beteendet.
Jag har bestämt mig för att fokusera mest på mig detta år. För när jag fokuserar på mig så drabbas omgivningen positivt. Jag tar mig mer tid att vara, både i mig själv och tillsammans med andra. Strunt samma om jag inte har tömt diskmaskinen eller varit ut med soporna. Det är så mycket mer värt att fnissa tillsammans med Jonas åt en töntig reklam på tv, eller spela TP med Timo eller ta en sväng till Härnösand med Martin eller så.
All tid som innebär lugn och harmoni i min förvirrade själ kommer att prioriteras hädanefter.
Fick ett glädjande besked på jobbet idag, så jag känner mig glad och fylld av tillförsikt inför detta arbetsår. Det händer grejor hela tiden. Det enda jag är säker på är att det sker förändringar och att jag får ta del av dessa förändringar på ett positivt sätt.
Trött i skallen just nu, men ändå rätt lugn... för första gången på länge, länge.
Tjing!
lördag 8 januari 2011
Förändrade "skurkar"...
eller kanske är det en ändring av vilka som ska anses som skurkar och syndabockar som har skett.
För några år sedan var det rökarna som var ansatta av etablerade forskare och medias tolkningar av nämnda forskares arbeten och slutsatser.
Det perspektivet har av någon anledning vridits över till att riktas mot överviktiga.
Nog för att överviktiga människor alltid ansetts som mindre vetande och rent ut sagt korkade, eftersom de helt enkelt inte kan låta bli att äta fel och för mycket.
Men under senare år har allt mer fokus lagts på kombinationen övervikt-dålig hälsa-last för samhället.
Visst är det så att övervikt påverkar leder och ligament i kroppen. Visst är det så att extremt överviktiga människor finns.
Dock är det inte alltid så att man själv har valt att överäta för att skaffa sig en oformlig kropp. Jag menar, man äter för att överleva, mat är bränslet för att överhuvudtaget leva.
Så jämförelsen med rökare är inte rättvis egentligen, för det är ett val man själv gör, att börja röka. Det är inget man måste.
Äta måste man.
Sedan vad och hur man äter, det kan diskuteras.
Dock är det inte särskilt roligt att söka läkare för något när man är överviktig. För vad man än har för symptom så skulle man, enligt läkarna, ha sluppit detta om man bara hade låtit bli att bli fet.
Jag köper att man kan härröra t ex onda knän, onda ryggar, rörelsebegränsningar till övervikt. Men att det alltid är det första som nämns som orsak till en åkomma gör mig rent ut sagt förbannad!
Jag har haft bekymmer med min rygg i hela mitt vuxna liv. Jag har lätt att få ryggskott och låsningar och ibland bara vaknar jag med en rygg som känns som om den gått igenom en mangel. Då kan jag ha varit hur bra som helst dagen innan.
Det drabbar ungefär som en förkylning.
De gånger jag har försökt få hjälp med detta har det första läkarna sagt varit "du behöver gå ner i vikt!" Jotack jag vet. Jag gillar inte alls att släpa på alla dessa extrakilon.
Nej, gastric bypass är inget för mig.
Jag vet att det har hjälpt många, men jag vill inte, så då kommer det inte heller att fungera.
Självklart är det mycket som blir bättre om jag går ner i vikt. Enklare att köpa kläder, enklare att gå i skor med klack, mindre svullna fötter när det är varmt o s v.
Dock tycker jag att det är orättvist att jag inte ska få hjälp om jag har ont förrän jag gått ner i vikt.
Sådeså!
För några år sedan var det rökarna som var ansatta av etablerade forskare och medias tolkningar av nämnda forskares arbeten och slutsatser.
Det perspektivet har av någon anledning vridits över till att riktas mot överviktiga.
Nog för att överviktiga människor alltid ansetts som mindre vetande och rent ut sagt korkade, eftersom de helt enkelt inte kan låta bli att äta fel och för mycket.
Men under senare år har allt mer fokus lagts på kombinationen övervikt-dålig hälsa-last för samhället.
Visst är det så att övervikt påverkar leder och ligament i kroppen. Visst är det så att extremt överviktiga människor finns.
Dock är det inte alltid så att man själv har valt att överäta för att skaffa sig en oformlig kropp. Jag menar, man äter för att överleva, mat är bränslet för att överhuvudtaget leva.
Så jämförelsen med rökare är inte rättvis egentligen, för det är ett val man själv gör, att börja röka. Det är inget man måste.
Äta måste man.
Sedan vad och hur man äter, det kan diskuteras.
Dock är det inte särskilt roligt att söka läkare för något när man är överviktig. För vad man än har för symptom så skulle man, enligt läkarna, ha sluppit detta om man bara hade låtit bli att bli fet.
Jag köper att man kan härröra t ex onda knän, onda ryggar, rörelsebegränsningar till övervikt. Men att det alltid är det första som nämns som orsak till en åkomma gör mig rent ut sagt förbannad!
Jag har haft bekymmer med min rygg i hela mitt vuxna liv. Jag har lätt att få ryggskott och låsningar och ibland bara vaknar jag med en rygg som känns som om den gått igenom en mangel. Då kan jag ha varit hur bra som helst dagen innan.
Det drabbar ungefär som en förkylning.
De gånger jag har försökt få hjälp med detta har det första läkarna sagt varit "du behöver gå ner i vikt!" Jotack jag vet. Jag gillar inte alls att släpa på alla dessa extrakilon.
Nej, gastric bypass är inget för mig.
Jag vet att det har hjälpt många, men jag vill inte, så då kommer det inte heller att fungera.
Självklart är det mycket som blir bättre om jag går ner i vikt. Enklare att köpa kläder, enklare att gå i skor med klack, mindre svullna fötter när det är varmt o s v.
Dock tycker jag att det är orättvist att jag inte ska få hjälp om jag har ont förrän jag gått ner i vikt.
Sådeså!
tisdag 4 januari 2011
Finns ingen bra rubrik...
... men det handlar om att jag tagit ett beslut djupt inuti. Jag aktiverar alla sensorer och bestämmer mig för att det är nog nu!
Nej, vi ska inte skiljas och nej, jag ska inte byta jobb.
I detta nu har jag bestämt mig för att akta mig noga. Akta mig för energitjuvar och bullshitters. Akta mig för falskhet och tomma ord. Akta mig för bitterhet och besvikelse.
För det sänker mig nåt så otroligt. Varje gång tar det mig också längre och längre tid att kravla mig tillbaka upp ur brunnen och till ljuset igen. Så varför utsätter jag mig för det?
Nu är radarn på och tentaklerna ute för att jag ska genomskåda eländet innan det drabbar mig som ett slag i magen.
Det är slut på min godtrogenhet och min vanliga tolkning av situationer. Här ska tänkas innan det ageras och jag tar inte längre för givet att alla människor fungerar som jag.
Glöm att det är av omtanke om någon annan. Glöm att andra tänker på någon annan än sig själva.
Nej just nu känner jag mig bitter och lurad, och det är ingen trevlig känsla. Den lägger jag härmed i arkivet och inleder istället jag-mår-bra-fasen.
Finns ingen anledning att hålla någon i handen som samtidigt sparkar mig i baken och gör fula miner bakom mi rygg.
Hellre står jag ensam i kärlek än omgiven av falska, dumma energitjuvar.
Sådeså!
Nej, vi ska inte skiljas och nej, jag ska inte byta jobb.
I detta nu har jag bestämt mig för att akta mig noga. Akta mig för energitjuvar och bullshitters. Akta mig för falskhet och tomma ord. Akta mig för bitterhet och besvikelse.
För det sänker mig nåt så otroligt. Varje gång tar det mig också längre och längre tid att kravla mig tillbaka upp ur brunnen och till ljuset igen. Så varför utsätter jag mig för det?
Nu är radarn på och tentaklerna ute för att jag ska genomskåda eländet innan det drabbar mig som ett slag i magen.
Det är slut på min godtrogenhet och min vanliga tolkning av situationer. Här ska tänkas innan det ageras och jag tar inte längre för givet att alla människor fungerar som jag.
Glöm att det är av omtanke om någon annan. Glöm att andra tänker på någon annan än sig själva.
Nej just nu känner jag mig bitter och lurad, och det är ingen trevlig känsla. Den lägger jag härmed i arkivet och inleder istället jag-mår-bra-fasen.
Finns ingen anledning att hålla någon i handen som samtidigt sparkar mig i baken och gör fula miner bakom mi rygg.
Hellre står jag ensam i kärlek än omgiven av falska, dumma energitjuvar.
Sådeså!
lördag 1 januari 2011
Jag har en förhoppning
och en önskan inför detta nådens år 2011.
Jag önskar att vi alla kan acceptera och tolerera olikheter. Att vi kan respektera varandra och inse att min sanning inte är en universell sanning. Att alla individer ges utrymme och att ingen behöver tassa på tå för att någon annans ego ska få mest utrymme.
Jag önskar att vi kan släppa fram kärleken och låta den råda i världen. Jag hoppas att rädslorna och skuggorna får stryka på foten så att ljuset får mest utrymme.
När rädslorna råder härskar mörkret och jag önskar att kärleken och ljuset får störst utrymme under 2011.
För i den universella kärlekens ljus har vi alla en existens med högt värde. När kärleken råder finns tolerans, acceptans och förlåtelse i den luft vi andas och de tankar vi tänker.
Låt oss leva i ljus och kärlek så alla får blomma ut till de magiska varelser vi alla bär inombords.
Jag affirmerar att 2011 är kärlekens år- på alla plan, i alla själar.
Jag önskar att vi alla kan acceptera och tolerera olikheter. Att vi kan respektera varandra och inse att min sanning inte är en universell sanning. Att alla individer ges utrymme och att ingen behöver tassa på tå för att någon annans ego ska få mest utrymme.
Jag önskar att vi kan släppa fram kärleken och låta den råda i världen. Jag hoppas att rädslorna och skuggorna får stryka på foten så att ljuset får mest utrymme.
När rädslorna råder härskar mörkret och jag önskar att kärleken och ljuset får störst utrymme under 2011.
För i den universella kärlekens ljus har vi alla en existens med högt värde. När kärleken råder finns tolerans, acceptans och förlåtelse i den luft vi andas och de tankar vi tänker.
Låt oss leva i ljus och kärlek så alla får blomma ut till de magiska varelser vi alla bär inombords.
Jag affirmerar att 2011 är kärlekens år- på alla plan, i alla själar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)