Många tankar som snurrar.....

och de flesta rör sådant som jag inte ens skriver om...
men..
jag funderar också på detta med utseendeidealen.
Hur kommer det sig att vi kvinnor tycker att det är snyggt att vara så smal att man nästan är genomskinlig? Kan det bero på att kläder man köper är sydda så att det ser snyggast ut på en rak kropp utan former?
Eller som mina barns farmor uttryckte det en gång... Hur som helst så är kläder som man kan köpa idag snyggast på galge...
Jag vet inte om jag riktigt håller med om det, men det ligger nåt i det hon säger.

Visst, det är inte vackert att se ut som jag, där kurvorna så att säga svänger åt fel håll... men nog tycker jag att kvinnor med form är vackrare än kvinnor som jag har svårt att avgöra om dom är kvinnor eller pojkar... generellt sett alltså.
För när jag lär känna någon, vem det än är, ligger skönheten i deras sätt att vara, inte i hur dom ser ut på utsidan.
Klyscha?? Ja kanske det, men det är sant. Be mig beskriva någon av mina bästa vänner så får ni se.
Jag skulle inte ens kunna beskriva mina barn, min man, mina syskon eller mina föräldrar. För dom är dom vackraste människor jag vet tack vare att dom sitter i mitt hjärta.

Jorå... jag kan se att en människa är ful, jag kan t o m uttrycka det, men då handlar det uteslutande om människor jag inte känner. Ytlig?? Jo, ibland är jag också det. Som dom flesta andra.
Människor jag tycker om är vackra- sådeså!

Sen denna kroppsfixering... ibland gör det mig beklämd... när småtjejer pratar om att dom är för tjocka eller behöver börja motionera för att komma i form.
Sorgligt. Barn ÄR i form när dom fungerar, dvs upptäcker, leker och lever. Jag är medveten om att det finns barnfetma och osund mathållning för barn idag, men det ligger på föräldrarnas ansvar att se till att barn får i sig en balanserad kost.
ENBART föräldrarnas ansvar faktiskt. Man får se till att balansera sitt eget liv mot det dussinliv som barn utsätts för via förskola och skola.
Jag tror att mycket av obalansen beror på att alla stressar runt så förtvivlat idag. Barn har minst en aktivitet/ dag och föräldrar också. Men inte samma aktiviteter tyvärr...

Jag har inte varit någon supermamma, det kan jag inte påstå. Det jag gjort bra är att vi alltid har ätit minst en måltid/dag tillsammans. Dock är det inte alltid så nu eftersom vi jobbar som vi gör. Som balans där så försöker vi sitta tillsammans på helgerna istället. Helgfrukost är heligt för yngsten och mig, det är ett ljuvligt liv.

Finns mer att fundera över märker jag...

Tjingeling!

en onsdag i augusti....

sitter här i min ensamhet och snorar... ögonen kliar och jag funderar på vad i heeela världen jag reagerar på nu...
tittar ut genom fönstret och påminns om att vi fick hem 30 kbm ved igår... och när ved blir regnblöt så vaknar alla mina allergisymtom till liv... suck och dubbelsuck...
Ska göra en intervju med grannarna framöver vintern och höra om det är vettigt att dra in jordvärme.. är nog läge för det nästa sommar, vi ska ju ändå lägga om lånen så... Slipper vi det stora eldningsförfarandet och bara behöver elda när det är -20 eller kallare, så blir det ett helt annat liv.
Bara detta att kunna resa bort även på vintern!! En dröm att stilla bedja om.
Just nu hoppas jag mest på en lååång varm höst. Vintern får gärna vänta tills närmare jul om man säger.

Funderar också lite över detta med att ta kontakt med människor efter lång lång tid. Min darling har, via facebook, blivit kontaktad av två av de kvinnor som var barnflicka till honom när han var liten. Den ena kvinnan minns han inte ens eftersom han var bara 1-2 år när hon var i familjen.
Märkligt!
Men det kanske är ett allmänmänskligt drag att sluta cirklar och få en ordning på olika delar av sitt liv när man blir äldre.
Jag vet inte.
Jag har som avslutat de delar av mitt liv som har passerat i tid.
Mitt liv är här och nu.
Vet inte ens om jag vill ha det annorlunda, för dom delar, människor, saker, beteenden... som finns kvar idag, det är sådant jag värderar, känner inget direkt behov av att landa tillbaka i tid.
Men det är ju jag det.

Jag kanske är för krass.. eller för glömsk... eller nåt, för att ha kvar dåtiden. Jag har verkligen fullt upp med nutiden.
Med det inte sagt att jag ratar människor som jag lärt känna under de 45+ år jag vandrat på denna jord, nej nej, jag vill bara inte vara i det liv jag levde för 5, 15 eller 35 år sedan...
Svårt att förstå?? Förklarar jag dåligt??
Fråga mig då vetja så ska jag förtydliga mig.

Tjingeling!

Exklusivt för intresseklubbens medlemmar...

Bara så ni vet redan nu så har jag inte mycket intressant att skriva om. Inga livsgåtor som betraktas och inga skandaler som avslöjas.
Den här sommaren har varit en tid av återknytande av band, tajtare än tidigare, det har också varit en tid av eftertanke och kontemplation, lycka och förvirring i en fantasktisk kombination.
Jag har fått massor med tankar sorterade och aktiverade. Det känns som om jag gjort värsta lutbadet i skallen, och än är det inte helt färdigt.

Så långt har jag kommit att jag fattar när jag ska kliva åt sidan för att energiförlusten är för stor för att vara värt det.
Terapeuter pratar ofta om att välja sina strider och jag känner att jag börjar behärska det. Dock går jag fortfarande in i tramsdiskussioner ibland bara för att jag kan och för att jag är en impulsiv, vasskäftad bitch.

Just energier har tagit upp mycket av mitt sinne denna sommar. Både hur jag ska hantera energitjyvar och kunna tanka tillbaka förlust,
hur jag ska kunna dela med mig av överflöd utan att dräneras och hur jag ska hantera energierna som rör sig i periferin.
Dock kan jag erkänna att vissa tillfällen dränerar max och jag lyckas inte alltid hantera utflödet, utan ibland kraschar jag totalt.
Som sagt, jag håller på att lära mig att hantera det...

Ibland vill jag bara stanna i sängen och inte konfronteras med världen utanför, men hittills har jag lyckats mästra dessa impulser och dessutom hittat balans.
Börjar också fatta sammanhanget mellan att totalt dräneras, eller uppfyllas av god energi, och prestationsförmågan på jobbet.

Jag väljer och jag börjar välja bort. Där jag tidigare la fokus på att finnas för att andra skulle kunna må bra, lägger jag nu fokus på att må bra själv. Det ger nämligen mycket bättre effekt även på min omgivning.
Jag vet att jag har skrivit inlägg om att välja bort energitjyvar tidigare. Eftersom denna blogg även fungerar som ett slags ventil för mig så lever jag inte alltid som jag lär.
Det är alltid lättare att berätta för andra hur dom ska hantera situationer än att själv omsätta det.

Men jag är på väg. Ett efter ett klipper jag banden med de negativa, destruktiva och energidränerande.
Viktigare och viktigare är det att jag står lugn, harmonisk och samlad.
Till ingen glädje är jag när jag är stressad, har sömnbrist och på vansinnets gräns.
Så jag tillåter mig att reta mig på puckon här i min ensamhet. Det är inte ens viktigt att skriva ned längre, vare sig här eller i min egen bok. Men jag irriterar mig, stör mig och retar upp mig... det är enda sättet att låta universum ta hand om mina negativa energier så att jag slipper låta det gå ut över mina nära och kära.
Så kan jag återigen bejaka lugnet och harmonin!