Jag kan bara lova att jag lyssnar...

Jag kan inte garantera att jag hittar lösningen på dina problem, jag kan heller inte vara säker på att du mår bättre i själen av att prata med mig. Ingen gång kan jag försäkra dig att allt ordnar sig på en natt, eller ens någonsin.
Men jag lovar dig att jag lyssnar. Lyssnar utan krav på att du ska använda särskilda ord, eller att din meningsbyggnad är perfekt. Jag lyssnar om du gråter, om du skrattar och jag lyssnar även om du är arg. Närhelst du behöver någon som lyssnar finns jag här.

Jag har märkt att världen har brist på bra lyssnare. När man uttrycker en åsikt, en tanke, en undran, en glädje eller bara berättar om hur man mår eller något man upplevt, så finns det alltid någon som tycker tvärtemot, eller kommer med goda råd om hur man ska hantera situationen. Eller också kommer det en "jamen-jag-då"- story tillbaka.

Jag har upplevt detta många gånger, och särskilt under den senaste tiden. Så jag har börjat undra vart lyssnarna tagit vägen.
För visst kan jag också ge goda råd om ditten och datten, eller berätta om när samma sak hände mig, eller tycka tvärtom.
Men jag lovar dig att jag gör det när du ber om det.

För mig får du tycka och tänka som du vill. Du får berätta och prata med mig om vadsomhelst. Tills du frågar: "Vad tycker du?" eller "Har du någon tanke om hur jag kan lösa detta?", kommer jag att lyssna till dig.
Det kan jag lova.

För någonstans... behöver vi alla någon som lyssnar.

Folk är som dom är...

och det är helt i sin ordning.
Det som gör mig ledsen, ibland upprörd och ofta besviken är folk som låtsas vara någon annan än dom i själva verket är.
Människor som sätter upp en fasad och tror att dom kan lura mig. Någonstans inuti känns det ändå fel.... redan från början.
Men jag försöker att inte ha förutfattade meningar.... jag gör alltid mitt bästa för att ta in det bästa med alla. Ibland bara går det inte. Den känsla jag fick första gången jag träffade eller pratade med personen kommer tillbaka.
Jag vet att det kan vara mina förväntningar eller förutfattade meningar som styr hur personen beter sig. Samtidigt har det, mer än en gång, visat sig följande:
Jag träffar en person som någon annan har pratat massor med gott om. Jag har alltså en förutspådd god bild av den person jag träffar.
När jag pratat med och lärt känna den personen så får jag en känsla av något som är fel... Fortfarande pratar andra gott om denna människa, så jag trycker bort mina egna vibbar och backar. Ofta blir det så att jag inte söker den andra personens sällskap aktivt, men jag brukar ändå hänga på om det är fler.

Så går det ett tag och den personen visar plötsligt en sida som ingen annan är beredd på men jag inte är förvånad över...
Notera en viktig sak. När andra människor tycker bra om en person, så brukar inte jag yttra att jag inte riktigt håller med, utan jag lyssnar och är bara...

Detta har hänt lite för ofta nu. Jag kanske borde bli eremit så jag inte påverkar... eller??

Vad händer innanför den stängda dörren?

Det som, till ytan, ser ut som den perfekta tillvaron kanske är trasigare än du tror. Det, som för dig som betraktare, verkar eller låter illa, kanske bara är spel för gallerierna.
För du har ingen aning om vad som händer i det lilla huset på prärien när dörren stängs för omvärlden och gardinerna i fönstren dragits för. Då har du inte längre tillträde, utan får nöja dig med din egen lilla värld.

Att sedan ha ork och tid att lägga mer energi på vem som sa vad till vem och när och ojja sig över det, istället för att ta hand om sig själv, sina tankar, sitt sinne och sina närmaste, det är vars och ens egna val.
Spekulera kan man alltid göra, men det kan vara mycket klokt att hålla sina spekulationer om det liv som kassörskan i butiken på hörnet, arbetskamraterna eller grannarna lever, för sig själv.
För du har ingen aning!

Vem är du att döma mig för hur gräsmattan ser ut på midsommarafton? Vem är jag att döma dig för sådant jag inte har en aning om?
Så bestäm inte åt mig vad jag ska tycka. Så länge jag uttrycker mig om mig själv, respektera och acceptera att inte hela världen tycker som du.
Du kanske inte gillar samma färger, smaker, mat, dryck, djur, bil, folk som jag, men det är helt okej med mig. Jag tänker inte ens försöka övertala dig till något du inte tycker.
Jag gillar när folk omkring mig har olika åsikter, det berikar och fördjupar mitt eget sinne. Men snälla, låt mig få tycka som jag vill och vara den jag är, även när det krockar med ditt sätt att tänka, tycka och vara.
Jag lovar dig full respekt för ditt väsen. Skulle jag på något sätt vara dryg, besserwissrig(najs ord!!) eller på annat sätt få dig att känna dig stukad eller sårad, ta det med mig så lovar jag dig att jag tar till mig det. Dock lovar jag inte att nånsin tänka dina tankar.

Sedan det här med lögn och "hitte-på".
Vad är egentligen syftet med att fara med osanning för att själv framstå i bättre dager? Den ska jag klura på ett tag för att kunna skriva ut med eftertanke.
Jag lär mig av min fiskman att inte alltid agera ut vid första tanke. Även en gammal kärring kan lära sig nya saker... minsann!