hur otroligt klok jag är ibland. Även om jag för det mesta inte alls är riktigt klok på en fläck =) Idag tar värmen på andningsvägar och sinne så jag väljer bort jobbet. Detta för att ge mig själv möjlighet att hela mig och orka i morgon och på lördag, då jag jobbar för att det behövs på jobbet mer än för att jag behöver.
Jag gillar mitt jobb! Så är det.
Idag är det en helandedag som jag behöver. Började med att vakna utsövd, det är definitivt på plussidan, kände av nattens huvudvärk, men gick ändå upp.
Har dock inget som helst tempo i kroppen, så det får vara så, lååångsam dag. Jag polemasar på och njuter samtidigt i stora drag av sommaren och värmen.
Livet är här och nu och det finns ingen som helst anledning att hetsa upp sig över vad som kommer sen.
Idag präglas jag av tacksamhet över det underbara liv jag lever.
Det bekräftades av att jag fick besök av min älskade kusin Karin och tre av hennes barnbarn. Det gör mig varm i själen och glad i sinnet att vi har den sammanhållning vi har i den här släkten.
Så.. nu tar jag mig åter ut i finska paviljongen för en stunds kontemplation.
torsdag 28 juli 2011
fredag 22 juli 2011
Lugna livet på landet...
... glöm det!!
Ibland kan jag bli totalt galen på alla ljud. Det spelas, inte i mitt eget hus, så att baskompet ligger som en blöt filt över nejden... och jag tror tamejg... ne att det är samma låt på repeat dagarna/kvällarna i ända.
Sen kör ju grannarna (yngre gardet) runt på sina tvåhjuliga, smattrande leksaker all vaken tid dom har.
Så jag känner mig som gnällkärringen i backen.
Men det är faktiskt inte så kul att man inte ens hör vad den man pratar med säger pga nån måste köra fram å tillbax, fram å tillbax bara för att.... å dessutom måste det gasas så våra fönsterrutor skallrar... man kunde ju önska att det gavs liiite mer hänsyn till grannar i en sån liten by... men det är nog en nåd att stilla bedja om...
Sen tuppj**veln nere i backen!! Jag tackar gudarna för att jag inte har den som närmaste granne, för då kan jag säga att det vore läge för den där vita tröjan med armarna på ryggen.....
Att vi bor precis vid en väg gör att alla lastbilar, bilar, motorcyklar m. m passerar VÄLDIGT nära vår husvägg.... å inte kör alla efter hastighetsbegränsingarna, det ska man vara säker på.
De enda ljud jag har överseende med är jordbrukstraktorerna som passerar genom byn. Dom som kör där är ju faktiskt på jobbet.
Däremot har jag ingen som helst förståelse för att man, i en annan slags verksamhet som inte alls behöver ha traktorer, måste starta kl.07 en lördag eller söndag för att sedan, när jag är klarvaken och gett upp hoppet att kunna somna om, vid 10-blecket sluta varva sin j***a traktormotor.
Så... nu har jag klagat klart och det är dax att starta denna fredag så det blir den gulddag alla dagar är!
Tjingeling!
Ibland kan jag bli totalt galen på alla ljud. Det spelas, inte i mitt eget hus, så att baskompet ligger som en blöt filt över nejden... och jag tror tamejg... ne att det är samma låt på repeat dagarna/kvällarna i ända.
Sen kör ju grannarna (yngre gardet) runt på sina tvåhjuliga, smattrande leksaker all vaken tid dom har.
Så jag känner mig som gnällkärringen i backen.
Men det är faktiskt inte så kul att man inte ens hör vad den man pratar med säger pga nån måste köra fram å tillbax, fram å tillbax bara för att.... å dessutom måste det gasas så våra fönsterrutor skallrar... man kunde ju önska att det gavs liiite mer hänsyn till grannar i en sån liten by... men det är nog en nåd att stilla bedja om...
Sen tuppj**veln nere i backen!! Jag tackar gudarna för att jag inte har den som närmaste granne, för då kan jag säga att det vore läge för den där vita tröjan med armarna på ryggen.....
Att vi bor precis vid en väg gör att alla lastbilar, bilar, motorcyklar m. m passerar VÄLDIGT nära vår husvägg.... å inte kör alla efter hastighetsbegränsingarna, det ska man vara säker på.
De enda ljud jag har överseende med är jordbrukstraktorerna som passerar genom byn. Dom som kör där är ju faktiskt på jobbet.
Däremot har jag ingen som helst förståelse för att man, i en annan slags verksamhet som inte alls behöver ha traktorer, måste starta kl.07 en lördag eller söndag för att sedan, när jag är klarvaken och gett upp hoppet att kunna somna om, vid 10-blecket sluta varva sin j***a traktormotor.
Så... nu har jag klagat klart och det är dax att starta denna fredag så det blir den gulddag alla dagar är!
Tjingeling!
söndag 10 juli 2011
Tråkigt och roligt
Tråkigt:
- att semestern är som över,
- folk som lägger över ansvar på andra hela tiden,
- folk som skyller ifrån sig,
- slentrian och vanor,
- såhär-har-det-alltid-varit-attityd,
- att vänta,
- insektsljud när man ska sova,
- insektsbett som gör ont,
- kallväder,
- att det är så svårt att få kuddarna att torka
Roligt:
- att vi har semester ändå... 4 dagar i veckan fram tills skolan börjar typ... lite jobb har ingen dött av,
- att träffa vänner,
- solskenet och värmen,
- när vi njuter maxat av livet och tillvaron,
- spontanitet och galna infall,
- våra ljuvliga barn, som inte är barn längre, men våra ungar är dom resten av livet,
- att träffa släktingar,
- när det händer oförutsedda saker,
- att se nära och kära bli glada,
- katten, knäppare får man leta efter,
- friheten i detta liv,
- att vara jag.
- att semestern är som över,
- folk som lägger över ansvar på andra hela tiden,
- folk som skyller ifrån sig,
- slentrian och vanor,
- såhär-har-det-alltid-varit-attityd,
- att vänta,
- insektsljud när man ska sova,
- insektsbett som gör ont,
- kallväder,
- att det är så svårt att få kuddarna att torka
Roligt:
- att vi har semester ändå... 4 dagar i veckan fram tills skolan börjar typ... lite jobb har ingen dött av,
- att träffa vänner,
- solskenet och värmen,
- när vi njuter maxat av livet och tillvaron,
- spontanitet och galna infall,
- våra ljuvliga barn, som inte är barn längre, men våra ungar är dom resten av livet,
- att träffa släktingar,
- när det händer oförutsedda saker,
- att se nära och kära bli glada,
- katten, knäppare får man leta efter,
- friheten i detta liv,
- att vara jag.
lördag 9 juli 2011
Förgänglighet och evighet
Så... efter en förvirrad natt med många underliga drömmar och verkliga kajor som skränat ikapp på taket så vaknade jag med ett ryck för jag fick för mig att det regnade. Var uppe på benen innan ens ögonen oxh skallen fattat att jag var vaken.
Lite irriterad över att jag inte sovit som jag önskat, klädde jag på mig och gick ut och hämtade tidningen och tog in tvätten. För jag är fortfarande övertygad om att det kommer att regna innan den här dagen är slut.
Satte mig i soffan och läste tidningen.
Min blick föll på en dödsannons och all min egotrippade irritation blåstes bort. En kvinna som var född samma år som jag har vandrat vidare till evigheten.
Det har samma effekt på mig varenda gång. Jag stannar upp i sinnet och landar med en smäll just här just nu.
För i ärlighetens namn är det det enda jag vet. Så vad spelar det för roll om 100 år om jag sovit risigt inatt? Knappast den roll som gör att det är värt att lägga energi på att vara irriterad eller på dåligt humör över.
Jag har ingen aning om hur länge jag kommer att vandra på den här jorden i just denna skepnad. Jag har heller ingen aning om vad som kommer att göra att jag inte längre tillbringar min tid här.
Det enda jag vet är att jag NU sitter vid min dator och skriver ord till en text.
Kanske det har ett syfte detta med att jag inte vet tid längre. Jag måste alltså läsa tidningen, text-tv eller något på nätet för att veta vilken dag det är. Månad har jag fortfarande koll på, men dag och timmar blandas ihop i en salig röra.
Men jag lever! Varenda minut och varenda sekund lever jag!
Må så vara att jag inte är hälsosammast i världen. Överviktig är jag också, det är sant. Min övervikt och min brist på motion kan ju förkorta mitt liv med flera år.
Jag kan inte låta bli att undra.... förkorta i relation till vad?
Ponera att jag dör när jag är 50. Är det då någon som bryr sig om att jag hade kunnat leva 8 år till om jag inte varit överviktig?
För vem vet det?
Visst, jag köper att man kan få bättre livskvalité när man går ner i vikt. Man orkar mer och man klarar mer.
Det enda som stör mig är att min armstyrka blir sämre ju äldre jag blir. Orken är det inget fel på. Jag klarar att klippa hela gräsmattan med "handjagaren" utan att svimma, jag skottar snö i mer än en timme utan att behöva vila- dock ska erkännas att det ibland uppstår vissa skottskador=träningsvärk och jag kan promenera rätt långt utan att bli liggande en vecka efteråt.
Ingen vet dock hur länge jag orkar nåt överhuvudtaget. Jag vet dock att jag lever... HÄR och NU!
Tjingeling!
Lite irriterad över att jag inte sovit som jag önskat, klädde jag på mig och gick ut och hämtade tidningen och tog in tvätten. För jag är fortfarande övertygad om att det kommer att regna innan den här dagen är slut.
Satte mig i soffan och läste tidningen.
Min blick föll på en dödsannons och all min egotrippade irritation blåstes bort. En kvinna som var född samma år som jag har vandrat vidare till evigheten.
Det har samma effekt på mig varenda gång. Jag stannar upp i sinnet och landar med en smäll just här just nu.
För i ärlighetens namn är det det enda jag vet. Så vad spelar det för roll om 100 år om jag sovit risigt inatt? Knappast den roll som gör att det är värt att lägga energi på att vara irriterad eller på dåligt humör över.
Jag har ingen aning om hur länge jag kommer att vandra på den här jorden i just denna skepnad. Jag har heller ingen aning om vad som kommer att göra att jag inte längre tillbringar min tid här.
Det enda jag vet är att jag NU sitter vid min dator och skriver ord till en text.
Kanske det har ett syfte detta med att jag inte vet tid längre. Jag måste alltså läsa tidningen, text-tv eller något på nätet för att veta vilken dag det är. Månad har jag fortfarande koll på, men dag och timmar blandas ihop i en salig röra.
Men jag lever! Varenda minut och varenda sekund lever jag!
Må så vara att jag inte är hälsosammast i världen. Överviktig är jag också, det är sant. Min övervikt och min brist på motion kan ju förkorta mitt liv med flera år.
Jag kan inte låta bli att undra.... förkorta i relation till vad?
Ponera att jag dör när jag är 50. Är det då någon som bryr sig om att jag hade kunnat leva 8 år till om jag inte varit överviktig?
För vem vet det?
Visst, jag köper att man kan få bättre livskvalité när man går ner i vikt. Man orkar mer och man klarar mer.
Det enda som stör mig är att min armstyrka blir sämre ju äldre jag blir. Orken är det inget fel på. Jag klarar att klippa hela gräsmattan med "handjagaren" utan att svimma, jag skottar snö i mer än en timme utan att behöva vila- dock ska erkännas att det ibland uppstår vissa skottskador=träningsvärk och jag kan promenera rätt långt utan att bli liggande en vecka efteråt.
Ingen vet dock hur länge jag orkar nåt överhuvudtaget. Jag vet dock att jag lever... HÄR och NU!
Tjingeling!
torsdag 7 juli 2011
Förändringarnas vind....
verkar blåsa jämnare och med högre hastighet ju längre upp i åldern man kommer.
Jag har, ärligt talat, lite svårt att förstå att allt detta med utvecklingssamtal, föräldramöten, skolresor, bri-olympiadångest, friluftdagsmatsäckar m. m är över. Eller i alla fall nästan över. Några fler utvecklingssamtal lär jag väl delta i... om sonen vill... För han kan ju faktiskt själv, han fyller 17, min yngste..
Min äldste? Ja han har precis flyttat hemifrån, söker jobb för fullt, håller på att ta körkort och funderar på att läsa upp sina gymnasiebetyg under nästa läsår för att kunna komma fram till vad han vill göra sedan...
Som sagt, livet rasar vidare. Märkligt nog så är det precis som alla "äldre" har sagt genom åren, barnen som "kommer ikapp" oss i ålder. Men inte fattar jag alla dagar att dom gråa håren runt pannan verkligen sitter på mig.
Inte tycker jag att mina egna föräldrar är så mycket äldre än mig heller. Båda har fyllt 70 år, men för en pigg människa är 70 inte längre hög ålder.
När min mormor var 70 var det annat...fast iofs var jag bara 5 år då mina morföräldrar fyllde 70, så det är klart att jag tyckte att det var gammalt.
Det känns hemskt och skönt att se att barnen växer upp, skaffar egna referenser och eget boende. Jag bodde inte ensam när jag flyttade hemifrån, utan jag blev sambo direkt och vi hade ju våra kompisar, vårt liv, som direkt tog över det jag hade levt med mina föräldrar.
Men visst var vi ofta hemma hos våra föräldrar och hälsade på, både hos mig och hos min sambo. Ändå tror jag att det är annorlunda än att bo helt själv.
Banden mellan oss föräldrar och kidsen finns ju kvar, även fast dom bor i egen lägenhet, styr sina egna aktiviteter och tider. Visst kan jag fortfarande tycka att alla ska vara med på det Timo och jag gör.
Antar att det mognar i skallen efter ett tag så den känslan försvinner.
Just nu gäller det mest att inse att livet går in i ett nytt skede, igen!
Tjing!
Jag har, ärligt talat, lite svårt att förstå att allt detta med utvecklingssamtal, föräldramöten, skolresor, bri-olympiadångest, friluftdagsmatsäckar m. m är över. Eller i alla fall nästan över. Några fler utvecklingssamtal lär jag väl delta i... om sonen vill... För han kan ju faktiskt själv, han fyller 17, min yngste..
Min äldste? Ja han har precis flyttat hemifrån, söker jobb för fullt, håller på att ta körkort och funderar på att läsa upp sina gymnasiebetyg under nästa läsår för att kunna komma fram till vad han vill göra sedan...
Som sagt, livet rasar vidare. Märkligt nog så är det precis som alla "äldre" har sagt genom åren, barnen som "kommer ikapp" oss i ålder. Men inte fattar jag alla dagar att dom gråa håren runt pannan verkligen sitter på mig.
Inte tycker jag att mina egna föräldrar är så mycket äldre än mig heller. Båda har fyllt 70 år, men för en pigg människa är 70 inte längre hög ålder.
När min mormor var 70 var det annat...fast iofs var jag bara 5 år då mina morföräldrar fyllde 70, så det är klart att jag tyckte att det var gammalt.
Det känns hemskt och skönt att se att barnen växer upp, skaffar egna referenser och eget boende. Jag bodde inte ensam när jag flyttade hemifrån, utan jag blev sambo direkt och vi hade ju våra kompisar, vårt liv, som direkt tog över det jag hade levt med mina föräldrar.
Men visst var vi ofta hemma hos våra föräldrar och hälsade på, både hos mig och hos min sambo. Ändå tror jag att det är annorlunda än att bo helt själv.
Banden mellan oss föräldrar och kidsen finns ju kvar, även fast dom bor i egen lägenhet, styr sina egna aktiviteter och tider. Visst kan jag fortfarande tycka att alla ska vara med på det Timo och jag gör.
Antar att det mognar i skallen efter ett tag så den känslan försvinner.
Just nu gäller det mest att inse att livet går in i ett nytt skede, igen!
Tjing!
lördag 2 juli 2011
Gillar mycket - gillar lite...
Gillar mycket =):
sommar
min familj
lönedag varje månad
att återuppta kontakten med goda vänner från förr
att få kontakt med nya vänner
känslan av semester - spritt typ till v.32 eller så
att jag har ett jobb att få semester ifrån
min förmåga att ta mig upp i ljuset från botten av brunnen, igen och igen
min knäppa katt
det faktum att jag lyckas
mina medmänniskor som tar tag i sig själva och gör nåt åt sin situation
gillar väldigt lite ... eller rättare sagt Ogillar =( :
blinningar, deltavingar, knott, mygg och andra eländiga stickande, blodsugande tingestar som förpestar sommaren
allmänt gnäll och gnäll i synnerhet
dom som tycker synd om sig själva och inte gör nåt åt det utan bara söker folk som ska tycka som dom
synnerliga lögnapor
egotrippande
Så... nu vet ni det!
Tjingeling!
sommar
min familj
lönedag varje månad
att återuppta kontakten med goda vänner från förr
att få kontakt med nya vänner
känslan av semester - spritt typ till v.32 eller så
att jag har ett jobb att få semester ifrån
min förmåga att ta mig upp i ljuset från botten av brunnen, igen och igen
min knäppa katt
det faktum att jag lyckas
mina medmänniskor som tar tag i sig själva och gör nåt åt sin situation
gillar väldigt lite ... eller rättare sagt Ogillar =( :
blinningar, deltavingar, knott, mygg och andra eländiga stickande, blodsugande tingestar som förpestar sommaren
allmänt gnäll och gnäll i synnerhet
dom som tycker synd om sig själva och inte gör nåt åt det utan bara söker folk som ska tycka som dom
synnerliga lögnapor
egotrippande
Så... nu vet ni det!
Tjingeling!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)