Träna? Jag?? Näää....

... jag bara promenerar ju lite... tänker jag...
Kände idag att jag inte kunde vänta med att köpa nya skor så jag travade in på en sportaffär, rätt så nära mig, och frågade efter bra skor att gå i.
Säljaren frågade genast hur mycket jag går och jag svarade att det är inte så mycket... typ 3-4 km/dag.
Då tittade han på mig och sa direkt att det är mycket och att jag då ska köpa bra löparskor med bra dämpning. När jag försökte lägga vikt(hahaha) vid min kroppshydda och dess inverkan på mina leder o s v så lyssnade han inte så nämnvärt. Säljarens fokus var mer inställt på hur mycket jag går/ vecka och på vilket underlag. Men han plockade ändå fram skor som passade mig perfekt! Så jag är nöjd med dagens impulshandling... ett par Asics skor och ett par Bungy Pump-stavar. Ska prövas om en stund när hockeyförnedringen(för Finland) är över på tv.

Så nu är det bara att öka promenad- dos, intensitet och sträcka så blir detta en härlig sommar!

Tjingeling!

Times are a changing

Våren kommer med regn i mängd. Bara det i sig är en förändring emot vinterns snöande. Dock är det fortfarande kallt! På ren tjurighet har jag hängt bort vinterjackan... jeansjackan funkar med fleecetröja eller tjockkofta under !
Förändringarna kommer i skock nu. Nytt uppdrag på jobbet, nya förutsättningar, nya arbetstider, "nya" arbetskamrater och ny inställning.
Största förändringen sker nog ändå inuti mig. Jag jobbar stenhårt med att förändra min attityd till mig själv och ta bort alla dåliga samveten som jag inte behöver ha.
Ingen lek ska ni veta eftersom jag har en tendens att vända mig avig för att andra ska ha det bra.
Men jag jobbar på det. Att medvetet välja, att medvetet lyssna in och känna in saker som sägs eller situationer som uppstår.

Är det så att jag inte, medvetet eller omedvetet, har ställt till något, så behöver jag ju inte ta på mig ansvaret för hur och vad andra människor råkar ut för, tänker sig eller önskar.
Jag menar, jag är ju ändå ingen tankeläsare och kan ju inte veta hur andra tänker eller känner om jag inte får veta det.
Jag kan heller inte veta om det jag säger stör eller sårar någon annan. Jag har slutat ta ansvar för andra människors glömska, ointresse och brist på eget intresse att ha koll på sitt eget liv.
Ber du mig om hjälp så kommer jag antagligen att ställa upp, om det är något jag kan hjälpa dig med och om jag har förmågan och möjligheten att hjälpa dig.
Men förutsätter du att jag ska läsa dina tankar och förstå dina känslor och reaktioner utan att du kommunicerar det till mig så kan du lika gärna ge upp direkt.

Jag har börjat hitta mig igen. Tar mig sakta ur det kaos som har rått under många år, som jag inte ens har förstått.
Ber om ursäkt för mitt ofokus och min oförmåga till analytiskt tänkande och agerande.
Oavsett vem du är och hur jag har "drabbat" dig så vill jag att du ska veta att jag börjar bli hel, klok och fokuserad igen.
Den envishet och tjurighet som varit som bortblåst länge kommer tillbaka ett steg i taget... man bygger inte 20 års förvirring till stabilitet på en kafferast. Men jag är och jag älskar... LIVET!