Jag har tråååååkigt....

.. vilket är förödande för en rastlös själ.
Jag tappar inspiration och känsla, vill inte, vill inte, vill inte och oooorkar inte.
Fast det finns egentligen inget som hindrar mig.
Jag behöver bara något att se fram emot. Något som är roligt och för min skull eller hur jag ska uttrycka mig.

Det kommer väl... nu ska jag se om inspirationen räcker till ett glas eller två.

Tjingeling!

Lite trams dårå...

Snodde en lista från Tatiana... eller antog en utmaning... eller nåt...


1. Hur gammal är du om fem år? 50 nyss fyllda... förhoppligen har det varit en 7j*kla firande

2. Vem tillbringade du minst två timmar med i dag? Katten

3. Hur lång är du? alldeles lagom... når jag inte hämtar jag sonen

4. Vilken är den senaste filmen du sett? På bio ? Harry Potter, 1:a delen av 7:e delen

5. Vem ringde du senast? Nån Janne på Lillemans Hus

6. Vem ringde dig senast? Martin

7. Föredrar du att ringa eller skicka sms? Ja

8. Är dina föräldrar gifta eller skilda? Gifta sen 1962

9. När såg du senast din mamma? i lördags

10. Vilken ögonfärg har du? det beror på humör och ljus

11. När vaknade du i dag? har inte riktigt vaknat än om jag ska vara ärlig...

12. Vilken är din favoritjulsång? gillar inte jul

 13. Vilken är din favoritplats? relaxen

 14. Vilken plats föredrar du minst? dom platser jag inte föredrar undviker jag

15. Var tror du att du befinner dig om tio år? I livet

16. Vad skrämde dig om natten som barn? Eld, timmerbilar och stora, gula traktorer

17. Vad fick dig verkligen att skratta senast? Timos skidskyttefunderingar

18. Hur stor är din säng? så pass att jag inte ramlar ur när jag vänder mig

19. Har du stationär eller bärbar dator? jag kan bära min dator, men den är rätt tung...

20. Sover du med eller utan kläder på dig? ja

21. Hur många kuddar har du i sängen? så många som jag vill ha...

 22. Hur många landskap har du bott i? tror det är tre

23. Vilka städer har du bott i? Städer å städer sa Gustav Vasa.... Härnösand, är en stad- sen 1585, Enköping, räknas väl oxå som stad vad jag vet... sen har jag bott i byar oxå....

24. Föredrar du skor, strumpor eller barfota? Barfota när jag är hemma, skor när jag är nånannanstans än hemma, strumpor är ett ont måste...

25. Är du social? Det sägs så...

 26. Vilken är din favoritglass? svårt att svara på, beror lite på tillfället...

27. Vilken är din favoritefterrätt? Ren frukt eller choklaaaaad

28. Tycker du om kinamat? Det beror på vart jag äter den... en del restaturanger borde skämmas för att kalla
sin mat mat över huvudtaget...

29. Tycker du om kaffe? Japp

30. Vad dricker du till frukost? jag äter frukost, helst yoghurt eller fil

31. Sover du på någon särskild sida? tjaaa... oftast mot natt- å morronsidan

32. Kan du spela poker? nej, kortspel är uuuurtrist i alla former

33. Tycker du om att mysa/kela? jag är väl ingen katt heller??!!

34. Är du en beroende människa? skulle inte tro det!

35. Känner du någon med samma födelsedag som din? nääää... ensam i världen som fyller år på MIN födelsedag

36. Vill du ha barn? inga fler iaf... har de underbaraste två söner en mor kan önska

37. Kan du några andra språk än svenska? ja

38. Har du någonsin åkt ambulans? en enda gång med en sjuk son

39. Föredrar du havet eller en bassäng? Havet, bassänger ser tråkiga ut...

40. Vad spenderar du helst pengar på? livet

41. Äger du dyrbara smycken? tror jag inte

42. Vilket är ditt favoritprogram på tv? tv är bara för att somna fort

43. Kan du rulla med tungan? vet inte... men är en fena på att rulla hatt

44. Vem är den roligaste människan du känner? min systerson just nu

45. Sover du med gosedjur? men hallåååå....!!!

46. Vad har du för ringsignal? det låter bara, orka hålla på

47. Har du kvar klädesplagg från då du var liten? det tror jag...

48. Vad har du närmast dig just nu som är rött? korken på mitt cerat

49. Flirtar du mycket? vet inte ens hur man gör

50. Kan du byta olja på bilen? varför skulle jag?

51. Har du fått fortkörningsböter någon gång? yes...

52. Vilken var den senaste boken du läste?  Sommarmord, Mons Kallentoft

53. Läser du någon dagstidning? Allehanda

54. Prenumererar du på någon veckotidning? näää... sånt trams.... läser hos mamma istället

55. Dansar du i bilen? i bilen kör jag eller åker jag

56. Vilken radiostation lyssnade du till senast? P4... då får jag veta vad som händer i min närmiljö =)

57. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper? återigen... är jag en katt eller??

58. När var du i kyrkan senast? i december 2010

59. Vem var din favoritlärare på högstadiet? musikmagistern, som lät oss lyssna på skiiiivor =)

60. Hur länge har du campat som längst i ett tält? en vecka tror jag nog att jag överlevde i min gröna
ungdom... aldrig mer!

What goes around...

Ja för så är det på nåt vis... det här med livet. Det man avslutar och gör klart, det stannar kvar där det en gång var.
Den verklighet som var min, som jag ändrat, lämnat och vandrat ifrån, den verkligheten fortsätter existera i en parallell eller tidigare existens.
Allt som jag avslutat ligger kvar som ett minne, som en dimma med en doft. Ibland är den doften unken och obehaglig, men lika ofta förnimmer jag oändligheten när jag andas in och blundar.

Emellanåt stannar förnimmelsen till, gör en reva och tillåter mig att se tillbaka genom tidslagren. Samtidigt öppnas vägen för minnenas aktörer att åter träda in på scenen.
Jag tillåter och våndas, lever och lär, låter mig brinna och återfödas... som en Fenixfågel reser jag mig ur askan.
Färgerna klarare, synen mer medveten och jag hörs och märks tydligare än innan.
Tydligheten är viktig som en motpol till det dimmiga dået.

Nuet är skarp som is skuret med kniv.
Sinnena märker och skärps. Aktar jag mig inte hugger dåtidens oavslutade cirklar mig i ryggen och klänger sig fast som ett utsvultet odjur.
Gör klart, gör frid. Förlåt och bli förlåten.
Endast universum ställer reglerna.
Återigen hamnar mitt mantra i glödande guld mitt i mitt sinne.
Kärlek råder.
Släpp inte upp rädslans fula troll utan att först låta kärlekens ljus översvämma sinnet, världen och mitt eget inre universum.

Först då kan jag sluta cirklarna och vandra uppåt. Upp i evinnerligheten bland väntande gudinnor.

Elakhet, bitterhet och kärlek...

Inte svårt alls att välja vilken väg jag vill vandra.
Har delat ut min beskärda del av elakheter och bittra kommentarer. När jag var ung var jag gräsligt ego och översitteri var min hållning mot folk jag ansåg mindre vetande. Hemskt, jag vet!
Men det är lätt att döma andra när dom inte agerar som en själv. Jag är fullt medveten om vilken skitstövel jag har varit, och fortfarande är när spärrarna inte riktigt går i.

Då, på den tiden, hade jag som ingen koll på vad som var lämpligt och inte. Är det i positiv anda kallas det spontanitet och impulsivitet... eller brutal ärlighet.
Idag tycker jag att jag kunde vara både tanklös, elak och riktigt empatilös. En riktig egoist på vissa plan.
Visst brydde jag mig om andra människor, absolut, men jag dömde... hårt och skoningslöst.
När någon sa eller gjorde något som inte passade in i min verklighet- ja då var vederbörande en korkskalle och jag kunde säga saker som var riktigt elaka.
Även som ung var jag smart, alltså intelligent om man säger, och lärde mig fort nya saker.
(Det enda jag gått bet på är att spela gitarr, det har jag aldrig lyckats lära mig.
Sen att jag sjunger hellre än bra, det är nåt heeelt annat, för jag sjunger ändå när jag känner för det.)

Det var dock en parentes.
Fortfarande kan jag ibland känna att folk är sååå korkade ibland. Nu har jag åtminstone insikten att alla är vi olika och alla uttrycker vi oss olika.
Det behöver inte betyda att någon är korkad bara för att en person fäller en korkad kommentar.

Ett exempel från min gröna ungdom, jag var nog knappt torr bakom öronen vid detta tillfälle.
En av mina dåvarande bekanta, jag umgås inte längre med denna kvinna, ville så gärna bli mamma. När hon blivit gravid berättade hon för mig att "det ska ta 2 minuter innan det syns på stickan att man är gravid, å för mig syntes det redan efter en minut!!"
Tilläggas ska att hon var otroligt glad över sin graviditet.
Cyniska och överlägsna jag svarade då "sååå... innebär det att du är dubbelt så gravid som alla andra då??"

En extremt elak och onödig kommentar tycker jag idag! Då hade jag inte ens vett och verktyg till att stoppa den från att bli sagd.

Så många jag ber om ursäkt i och med detta blogginlägg!!

Ibland har mina elaka kommentarer varit helt medvetna och överlagda, men lika många gånger har jag släppt ut korkade och elaka kommentarer i ren tanklöshet.

För tanklös är jag fortfarande, bråttom har jag också fortfarande MEN jag har lärt mig att undvika att kommentera eller replikera i situationer där jag känner mig obekväm och där fel ord kan slinka ut på fel ställe.
Nuförtiden undviker jag också att vara i närheten av människor som jag inte är säker på min relation till. Jag litar på min intuition och hugger bara tillbaka om någon annan börjar, men då hugger jag snabbt och hårt som en kobra.
Ord är mitt favoritverktyg och mitt favoritvapen, så jag vårdar dem bättre med ökad ålder.

Nu föredrar jag att se människan som i grunden god. Alla människor har samma värde och alla gagnas av att leva i kärlek.
Låt den universella kärleken råda på jorden och sätt ljus på trollen som vårdar våra rädslor.
Då kan t o m en kaxpotta som jag få utrymme utan att slå knut på mig själv.

Jag väljer att gå den väg som lyser av kärlekens ljus. Ni som vandrar där tillsammans med mig vet att även jag har ett hjärta av guld.

Eller hur?

Idag....

... börjar jag faktiskt att tro på att det kommer en vår. Ljuuuvligt varmkallt i luften. Solen skiner som en tok från en klarblå himmel och när jag blundar ser jag ingen snö nånstans.
Jag vet att vi har några veckor med berg-å-dal-bane-väder framför oss, men det gör inte så mycket. Det finns hopp och det är det som får mig att le.

Egentligen får jag ett otroligt längt efter att åka till fjällen såhär års, men det var många år sedan vi var där nu, och pallrar jag mig bara ut genom dörrn kan jag ju gräva ner mig i en snödriva på gården, "bädda" in där med liggunderlag och div. annat värmande, ta med mig en bra bok och tillbringa dagen i snödrivan. Tror att det är en rätt bra plan faktiskt.
Just nu har jag iaf en stol utplacerad i solen. Ska fixa lite kaffe, ta med mig en bra bok och en stor mugg hett kaffe ut och njuuuuta en stund!
Å på lördag kommer syrran å gullungarna!

Tjing!

Att vara vuxen...

..passar nog inte mig så bra egentligen.
Jag har otroligt svårt att anpassa mig in i vuxenmallen. Fast jag förstår att jag borde...
Ibland saknar jag så innerligt den tiden när vi satt på fiket i timmar på lördagarna, bara för att "alla" var där och för att all planering för kvällen skedde där.
Snacka om att få en cola att räcka länge... en sipp lite då å då bara för att ingen skulle köra iväg oss.
Sen kvällarna när vi fixade till oss för att gå på disco... eller senare när vi gick ut på puben.... något mer vuxna i ålder, men fortfarande ursäktade när vi betedde oss som stoll....

Jag har så svårt att vara allvarlig och ordentlig, planera måltider och veckohandla, hålla vettiga rutiner och äta middag klockan 17 varje dag.
Inte gillar jag att känna att jag måste tjäna pengar, betala räkningar, tanka bilen, tänka efter först, prata vettigt, ha kloka lösningar på allt eller tycka att det är häääärligt med tidiga mornar.

Putsar fönster gör jag inte för att det är vår, utan för att fönster bli väldigt lortiga när man bor alldeles nära vägen, samma med städning, det görs för att det behövs, inte för att det ska se bra ut om någon skulle råka få för sig att komma hit på en fika.
Det händer förresten inte, för vi bor så långt från all ära och redbarhet.
Det är väl just det faktum att vi bor där vi bor som räddar mig.
För när ingen ser kan jag stolla mig bäst jag vill, spela hög musik och färga håret grönt om jag vill.

Jag ser nog hur "dom riktiga vuxna" rynkar på näsan åt mig när jag sitter på jobbet fnissar tillsammans med dom som är hälften så gamla som jag.
Jag ser nog hur "dom riktiga vuxna" himlar med ögonen när jag berättar att jag inte kommit i säng förrän det nästan dagats eftersom jag fastnat i nåt spel på datorn.
Jag märker nog hur "dom riktiga vuxna" suckar djupt när jag bubblar över i en skrattattack över något som jag ser eller hör.
För att inte tala om när jag babblar om mina galenskaper, blandar ihop och säger fel ord på fel ställe, eller när jag väljer att gå barfota genom stan bara för att jag kan.
Då skulle ni se reaktionerna hos " dom riktiga vuxna"!!

För det har jag kvar, mitt sinne för stollighet, mina barnsligheter och mina tokskratt. Tyvärr inte så ofta som förr som jag hittar anledningar att skratta tills jag tappar andan eller känner fnisset bubbla som en fontän från tårna och upp.
Men det är sån jag är. Egentligen.

Så nu skippar jag låtsaslivet som vuxen och stannar vid att vara den jag är.
Struntar fullständigt om det passar sig för en medelålders kvinna att göra eller vara som jag, det är bara för omgivningen att gilla läget.

Jag fungerar nämligen inte alls när jag är tråkig och har tråkigt. Livet är en lek och vi leker den bara en dag... åt gången.
Så hur i hela friden ska jag kunna tråka bort hela livet och bara förpassa lekandet och skrattandet till min lediga tid till semestern??
Helt omöjligt.
Tjing!

Magisk måne

I natt öppnade jag fönstret. Luften, som rusade in i mina lungor vid varje andetag, var isande kall. Det var vid midnatt och natten låg som ett täcke över byn.
En liten lampa lyste i ett hus långt bort på andra sidan vattnet. I övrigt låg hela min omgivning i ett dunkelt ljus, dock inte totalt mörker.
Efter någon minut kom månen fram och lyste över snön.
Magiskt blått blev ljuset och världen utanför fick med ens annorlunda skuggor och dagrar.
För månljuset är inte ljus ändå. Det är som ett förtunnat mörker som hjälper mig att se och samtidigt sätter dunkelslöjor för mina ögon.
I månljuset döljs och avslöjas hemligheter. Jag låter mig förföras av magin och känner hur min själ förenas med månens strålar.
Tills jag fryser om fötterna och måste stänga fönstret. På andra sidan glasrutan är magin bruten.

Apropå mig mitt och jag

eller hur jag ska uttrycka mig.
Svårt när man har tankar som snurrar i skallen som man inte får ut i ord. Jag försökte förklara för Timo häromdagen, och han förstod essensen, men vi kom inte fram till hur jag skulle kunna skriva ned det för att få det ur sinnet på ett vettigt sätt.
För, det ska jag betona nu, jag skriver min blogg för att rensa skallen. För det mesta anser jag att det är så otroligt klokt det jag skriver, att jag delar med mig via Facebook.
Därmed inte sagt att jag alltid är ute efter att skapa debatt.

Ibland provocerar jag, jag vet, så såna inlägg publicerar jag inte.
Det här är ett provokativt och lite jobbigt inlägg att skriva så jag anser inte att alla behöver läsa heller.

Jag vet inte ens hur jag ska skriva för att det ska bli rätt. Jag har stor tilltro till individens inneboende kraft. Däremot får jag allergiska besvär när någon framhäver sig själv på någon annans bekostnad. Jag blir arg och ledsen och allt på en gång, även om det inte är jag personligen som drabbas.
Blir otroligt illa berörd av "vi mot dom"-mentalitet, "vi som är si-eller-så är bättre än dom som är bu-eller-bä"-uttalanden och folk som förringar andra.
Extra illa är det när någon pratar rent strunt. Alltså hävdar en "sanning" som egentligen är egen åsikt.
Tyck vad du vill och stå för det, men hävda inte det som en allmän sanning, för då vänder jag på klacken och går.
Jag kommer inte nånsin att köpa att det är en sanning att man är bättre eller sämre beroende på hur man ser ut, vart man bor, vilken hudfärg man har eller vad man gillar att göra.

Tvärtom kan jag gå i försvar som värsta lejonhonan när jag genomskådar sådana försök. Det är inte alltid jag fattar det första gången jag hör det, men akta dig när det går upp för mig att du försöker köra med mig eller inplantera en ren bluff.
Jag gillar heller inte falskhet i någon form. Håll hellre truten än yttra något du inte menar.
För det har jag slutat gå på.
Jaja.... nu har jag fått ut lite ur skallen iaf... dags att försöka sig på att jobba en stund. Får se om förkylningen eller halstabletterna vinner kampen.

Problem i perspektiv

Ally McBeal... en smått neurotisk advokat i en tv-serie som visades i början av detta århundrade, fick en fråga av en kollega i ett avsnitt: "Ally, hur kommer det sig att dina problem alltid verkar vara större än alla andras?" Den nämnda karaktären spärrade upp sina runda ögon och svarade:" För att det är mina problem!"

Så kanske vi resonerar lite till mans när rubrikerna i tidningarna skriker ut: "Vann rätt låt?"
"Fiasko av svenskarna i VM!!" o s v
Samtidigt, i ett land på andra sidan jorden, dränks ett land av en jättevåg. Människor drunknar, fryser ihjäl eller blir så svårt skadade att dom inte överlever blodförlusten. Elektriciteten upphör att fungera, vägar spolas bort, hus rasar och ett hel stad i det närmaste utplånas på några minuter.
Många människor går omkring med en konstant oro för att det ska komma mer elände in i landet.

Och vi förfasas över att Björn Ferry inte tar stafettlaget till medalj.

Inte bara katastrofen i Japan hamnar i ett annorlunda perspektiv i våra sinnen. Det svälter ihjäl barn varje dag i den del av världen som inte får sin del av den kollektiva resurskakan. I västerlandet jublar plastikkirurger över människors fåfänga.
I många länder i vår värld har flertalet människor fullt upp med att se till att få mat för dagen.
I vårt land klappas läkarna på axeln för att dom kommit på en metod för att operera människor så att de inte ska äta ihjäl sig.

Jag kan fortsätta länge med denna problemjämförelse, men jag har fattat vinken. Det ger i alla fall mig perspektiv på problemen.
So what om det snöar fast det redan varit några soliga dagar.
So what om Eric Saade floppar i Eurovisionsschlagerfinalen.
So what vilket hockeylag som vinner Elitserien.

Men visst är det som Ally sa.... det som handlar om MIG är viktigast.

Tjing!

STÄDNING!!!

Av både hus och sinne.
Min pappas moster, som jag älskade högt, hade en skylt i sitt kök: "Bättre lite skit i hörnorna än ett rent helvete!"
Till en viss del håller jag med om det.
Dock har jag med ökande ålder och livsinsikt börjat förstå det här med att städa. Alltså, jag menar inte sån vanlig städning med dammsugning, dammande, golvtorkning å så, utan verkligen städa.

Jag behöver städa fysiskt när jag är ostädad i sinnet. För att kunna sortera ut och prioritera mentalt så behöver jag ordna tillvaron även i verkligheten.
Det går inte längre att stänga dörren och vänta eller blunda.
Nu är tiden kommen för att sanera, vädra ut och verkligen se till att blotta grunden.

Vi började i vårt stora kallskafferi idag, sonen och jag. Bort med allt skräp som vi samlat där sedan vi flyttade hit, och fullt fokus på en fungerande ordning.
Av bara farten blev det ordning i lilla skafferiet också.
Välbehövligt minsann!

Den lilla åtgärden gör att jag känner mig laddad för utbildning på jobbet i morgon och två dagar till.

Nästa stora röjning blir i källaren. Bara snön har försvunnit så vi kan gå via källaringången så ska det röjas, eldas och fixas. Timo ska fixa skador i väggarna och få ordning i pannrummet.
Martin ska sälja moped och Jonas och jag ska elda. Allt gammalt skräp ska bort även där.
Möbler och annat som inte längre håller måttet, skickar vi med grovsophämtningen i maj.

Sedan lär det försvinna lite prylar till Martin bara han får möjlighet att flytta till egen lägenhet.
Pappa ska komma hit och hjälpa oss att lägga nya golv i hallarna lite senare i vår.
Vi ska flytta om lite i dartlokalen och sedan lär det kännas som om huset är mer funktionellt efter våra behov.
Det tar ju lite tid innan man fattar hur man vill ha saker och ting.

Nu vet jag.... ordning i skallen är det bästa!

Tjingeling!

En j**vla lista...

....för att citera gullhönan T.
Den här är inte stulen eller kopierad utan plockad ur sinnet och själen, just här och nu...

Jag vill:
åka till Helsingfors, en underbar stad...
att det ska vara sommar,
känna solen steka huden,
vara snygg,
njuta av livet,
att hela familjen ska uppleva livet- lääänge,
njuta av solen,
åka till Paris,
dela en varsin flaska champagne med någon som gillar champagne lika mycket som jag,
gå på en Hammarbymatch på Söderstadion,
spela dartcup å vinna allt,
åka till Åbo,
förstå dåtiden,
leva i nuet,
uppleva framtiden,
se magin,
träffa gamla vänner,
ha en stooooor fest för att fira... allt,
se snygg ut,
att folk ska förstå att jag bara är elak ibland,
att alla våra barn ska njuta av livet... läääänge...
se vitsipporna blomma,
se tranorna landa på lägdorna

Okej då... jag vill INTE:
att det ska vara vinter längre,
frysa,
känna mig less,
vara uttråkad,
vara utanför,
bli mainstream,
vara som alla andra,
se Solsidan eller Småstadsliv,
fastna i mönster,
ha trååååååkigt,
ha rutiner bara för att ha rutiner,
känna mig bunden av tider,
falla i "normalfällan",
bli tråååååkig...

vaddårå??

Tycker inte som alla andra...

ibland. Det märks ju när man pratar med folk privat liksom. För när jag jobbar så tycker jag inte så mycket, eller jo, ibland där med, men då handlar det bara om jobbtyckande, inte vad jag själv tycker.

Det kan ibland vara belastande att märka att jag inte tycker som alla andra om folk å fä, väder å vind, tv-serier å annat trivialt. Men jag lovar att jag inte ska tjata på någon annan att försöka förstå varför jag tycker som jag tycker eller, ve och fasa värsta tänket, försöka få någon annan att tycka som jag.
Jag säger ofta vad jag tycker och tänker, dock är det inte alltid jag utvecklar varför.
Så det vore himla skönt om folk bara kunde gilla läget och acceptera att jag tycker som jag tycker å att jag gör som jag gör.
Det är inte ofta jag uttrycker negativt tyckande eller tänkande... inte nu längre.... när jag var ung så var jag mycket mer dömande i mina uttalanden, rätt respektlös för andras varande och tyckande.

Skulle det vara så att det handlar om att jag inte tycker om en person, så väljer jag helt enkelt att undvika den personen. För problemet ligger ju hos mig, inte hos någon annan.

Jag tänker fortsätta tycka att sommar kunde vara året runt, att skolsystemet i det här landet är föråldrat och kränkande mot ALLA som inte passar in i "normalnormen", att livet är en berg-och-dalbana och att kärlek äger!
Jag tänker dessutom fortsätta reagera och agera när det inte passar mig, det betyder inte alla behöver anpassa sig efter mig.
Jag gillar dessutom inte när  förutsättningarna förändras fast utfallet förväntas bli detsamma och jag har svårt att anpassa mina reaktioner när jag blir besviken.
Dessutom börjar jag bli gammal, så när jag skriver så blandar jag ihop bokstäverna på tangentbordet och skriver i fel ordning ibland.
Sådeså!