Jag gillar inte folk som ljuger...

Det upprör hela mitt sinne.
Nä, jag pratar inte om små vita lögner för att skydda sitt skinn, jag pratar stora lögner som endera har till syfte att skada någon annan, endera har till syfte att imponera på någon annan.

Ärlig talat så skiter jag fullständigt i hur många, hur stora, hur mycket eller hur länge.... Det rör mig inte i ryggen!!
Det enda jag vill är att man talar sanning och svarar på raka frågor. Jag tar mycket hellre ett ärligt:" Det ska du skita i!" än en halvkväden lögn.
Säg ifrån då om det är så att det inte passar!

Det som stör mig mest är när någon ljuger för att framstå i en bättre dager. Att någon ljuger för att få någon annan att verka som skurken.
Det är ju så... att jag ser igenom.. kanske inte med en gång, men efter ett tag. Är man dessutom så slipad att man inte ger sig, så vet jag... att efter ett tag så gör man bort sig.... säger fel saker, talar emot sig själv eller helt enkelt råkar försäga sig.

Så varför ens...
Dissad så det stänker kan jag säga!

Lite tankar....

eller rättare sagt MÅNGA tankar snurrar i huvudet just nu.
Dels handlar det om mi.. såklart, det är ju mitt huvud det snurrar i, dels handlar det om andra...

Jag har gräsligt svårt att förstå hur vissa människor tänker...
som t ex dom som skaffar barn, skämmer bort sitt barn till max när det är litet och sedan bara vänder när barnet börjar kunna förstå och dra nytta av hur mönstret är lagt.
Det kan inte vara lätt att plötsligt få regler när man är van att göra som man vill...

Jag fattar inte heller varför man ska ta med sig små barn ut på restaurang sent på kvällen.... Vet man att ens barn klarar av att vara vaken och umgås med andra människor efter klockan åtta på kvällen, okej... fine... men när man har barn som är trötta, och antagligen övertrötta, är det inte rättvist mot vare sig dem eller andra människor att försöka få dem att sitta och äta i en stor restaurang. OM det nu finns en anledning till ett sådant förfarande, vilket det antagligen oftast gör, låt ungen äta det han eller hon tycker om då! Enklast för alla inblandade!

Ja, jag har blivit lätt allergisk mot korkade beteenden.
Därmed inte sagt att jag själv alltid beter mig exemplariskt, det ska gudarna veta.

Däremot finns det ljuspunkter i livet som gör mig glad i själen!
Det faktum att det är sommar!!! Även om det är en kall vecka just nu, så njuter jag av ljuset och känslan av att det faktiskt är sommar!
Jag klipper hellre gräs än skottar snö, det är en sanning! Jag har t o m införskaffat en "handjagare" så att gräsklippningen ger vardagsmotion. Man bränner fler kalorier när det inte är motor på gräsklipparn juh!

Dessutom jobbar jag bara 5 dagar till innan det är dax för årets första " långa" ledighet. Fr o m nästa onsdag och 1½ vecka har vi semester.
Vi har valt att dela upp semestern i flera minisemestrar i år. Detta av olika orsaker, främst för att det passar oss att göra så.

Vi har pratat mycket om hur vi vill ha vårt liv, darlingen och jag, och kommit fram till att det är vår tur att bestämma nu!
Tidigare har vi oftast anpassat oss efter alla andra och åkt än hit än dit och ändrat och fixat och bokat och trixat så alla andra ska vara nöjda.
Det lägger vi ner nu!
Nu har vi återtagit kommandot över vårt liv och väljer vår väg i alla lägen.
Energislöseri och stämningsförstörare är numera uteslutet.
Vi väljer att prata om negativa saker begränsad tid och hjälper varandra att se och förstå det underbara i livet.
Livet är helt enkelt för kort för att lägga energi på destruktiva och depressiva mönster. Så mycket enklare när man lägger fokus på sådant som är bra och positivt.

Tjingeling!

Jag säger som Fylking:"ÄNTLIGEN!"

Sommar, värme, värme och ännu mer värme.
Jag njuter i fulla drag! Visst, jag svettas också, precis som alla andra. Och nej, aptiten är inte som den ska, det är sant. Jorå, flugor och myggor har vi i överflöd, det ska jag inte hymla om.
MEN ÄNDÅÅÅÅÅÅ!!!

Det är varmt varmt varmt!! Precis som jag vill ha det!
T o m på kvällen och natten är det varmt!

Tur är det att jag bor på landet och har få grannar och inga spontanbesökare. Det innebär att jag kan gå omkring halvklädd när jag känner för det och t o m oklädd om jag skulle känna för det.
Utan att skrämma ihjäl någon!

Dessutom är känslan av att kunna existera utan duntäcke, raggsockar och 2 fleecetröjor en ren befrielse.
Jag har sagt det förut och jag säger det igen... den som klagar på värmen i min närhet får en smäll i skallen!

Tjingeling!

Kan du så kan du....

... å vill du så vill du. När jag ställer frågan om vem som kan eller har möjlighet eller vill vara med på eller ta hand om eller träffas för en fika eller så, så vill jag inte veta vilken som INTE kan... eller få ursäkter radade tilll evighet amen om hur mycket nån har å göra eller hur sjuk man är eller så..

Kan du så kan du! Så enkelt är det! Å jag hänger ingen för att man inte har tid eller lust eller vad det nu är som gör att man inte kan vara med.
Däremot kan det hända att jag ifrågasätter engagemanget för uppgiften om det gång på gång upprepas detta ursäktande å undanglidande.
Å dessutom blir jag galen om jag får löfte om ett deltagande i något och personen backar ur i sista sekund, gång efter annan.
Eller galen å galen sa Gustav Vasa... mer lessen och less.

Nåväl... detta om detta... kan du så kan du å vill du så vill du... läsa mitt bloggtrams alltså ;)

Tjingeling!