Så... efter en förvirrad natt med många underliga drömmar och verkliga kajor som skränat ikapp på taket så vaknade jag med ett ryck för jag fick för mig att det regnade. Var uppe på benen innan ens ögonen oxh skallen fattat att jag var vaken.
Lite irriterad över att jag inte sovit som jag önskat, klädde jag på mig och gick ut och hämtade tidningen och tog in tvätten. För jag är fortfarande övertygad om att det kommer att regna innan den här dagen är slut.
Satte mig i soffan och läste tidningen.
Min blick föll på en dödsannons och all min egotrippade irritation blåstes bort. En kvinna som var född samma år som jag har vandrat vidare till evigheten.
Det har samma effekt på mig varenda gång. Jag stannar upp i sinnet och landar med en smäll just här just nu.
För i ärlighetens namn är det det enda jag vet. Så vad spelar det för roll om 100 år om jag sovit risigt inatt? Knappast den roll som gör att det är värt att lägga energi på att vara irriterad eller på dåligt humör över.
Jag har ingen aning om hur länge jag kommer att vandra på den här jorden i just denna skepnad. Jag har heller ingen aning om vad som kommer att göra att jag inte längre tillbringar min tid här.
Det enda jag vet är att jag NU sitter vid min dator och skriver ord till en text.
Kanske det har ett syfte detta med att jag inte vet tid längre. Jag måste alltså läsa tidningen, text-tv eller något på nätet för att veta vilken dag det är. Månad har jag fortfarande koll på, men dag och timmar blandas ihop i en salig röra.
Men jag lever! Varenda minut och varenda sekund lever jag!
Må så vara att jag inte är hälsosammast i världen. Överviktig är jag också, det är sant. Min övervikt och min brist på motion kan ju förkorta mitt liv med flera år.
Jag kan inte låta bli att undra.... förkorta i relation till vad?
Ponera att jag dör när jag är 50. Är det då någon som bryr sig om att jag hade kunnat leva 8 år till om jag inte varit överviktig?
För vem vet det?
Visst, jag köper att man kan få bättre livskvalité när man går ner i vikt. Man orkar mer och man klarar mer.
Det enda som stör mig är att min armstyrka blir sämre ju äldre jag blir. Orken är det inget fel på. Jag klarar att klippa hela gräsmattan med "handjagaren" utan att svimma, jag skottar snö i mer än en timme utan att behöva vila- dock ska erkännas att det ibland uppstår vissa skottskador=träningsvärk och jag kan promenera rätt långt utan att bli liggande en vecka efteråt.
Ingen vet dock hur länge jag orkar nåt överhuvudtaget. Jag vet dock att jag lever... HÄR och NU!
Tjingeling!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar