Det här med tid.....

Sägs vara relativt, precis som det mesta annat i vår värld.
Men just detta med tid fastnade i mitt sinne när jag skulle sova igår... eller i natt kanske jag ska säga. Då iddes jag helt enkelt inte gå upp ur sängen och starta datorn igen, så jag ska försöka återkalla känslan och funderingarna nu.
För detta är värt att dela med sig av... eller skriva ner... eller vad jag ska säga. Bloggen är ju faktiskt mest för mig själv!

Jag, som inte kan sova när det är en kant längst upp på påslakanet där det inte är nåt täcke, fipplade på med mitt täcke innan jag skulle sova igår och började fundera över hur slitet täcket var i kanten. Så kom jag på att jag hade haft det täcket i snart 25 år.
Alltså... bara en sån sak, att jag har relation till något som hände för 25 år sedan.
Så började jag fundera.

För några år sedan... när jag var runt 20... satt syrran och jag och pratade och var fascinerade över att vi kunde prata om sådant som hänt för 10 år sedan.
Ja, det är bara några år sedan jag var 20, närmare några 25 år... än sen då. Det är här min totala förvirring uppstår.
Jag är fullt medveten om att min äldste son fyller 20 i år. (att min yngste blir 17 till hösten har jag oootroligt svårt att inse) Fattar inte vart den tiden har tagit vägen, men jag antar och hoppas att det, även för mina söner, varit en härlig resa genom en del av detta fenomen vi kallar livet.
Fler lustiga tidsaspekter:
i maj 2010 var det 30 (!!) år sedan jag började jobba,
till sommaren är det 30 år sedan syrran och jag började drälla på Strömudden och på Junsele festplats (himmel hon var bara 13!!)... iofs sanning med modifikation, jag hade nog varit där sommaren innan också, men det är från 1980 jag minns och från 1982 som jag minns mest,
det är 27 år sedan jag flyttade hemifrån och 26 år sedan jag började min utbildning till förskollärare.

Helt galet vad mycket jag har hunnit med trots att jag är så ung!

För 11 år sedan jobbade jag min sista termin i Bålsta, det var mitt sista år som "riktig," engagerad förskollärare, allt jag gjort inom barnomsorg/förskola efter 2000 har varit med ena foten på väg ut ur verksamheten.
Till sommaren är det 10 år sedan vi skildes, pojkarnas pappa och jag, och i slutet av sommaren är det 8 år sedan Timo och jag slog våra påsar ihop.

I november som gick var det 6 år sedan Timo blev norrlänning och nu i april detta år är det 4 år sedan vi flyttade in i detta enorma hus i bushen.

Jag känner mig fullständigt nöjd med det liv jag/vi lever idag. Vi har superbra jobb, bor bra, njuter livet till max och åker till stan när jag får spunk över torftigheten i rutiner.
Vi har möjligheterna, resurserna och livet. Helt fantastiskt.

Lite krämpor har både jag och min darling, men det kanske är sånt man får räkna med... när man kommit så långt i livet att man tydligt kan minnas det som hände för 30 år sedan!

Tjingeling!