Jag bara aaavskyr att förlora! Dessutom älskar jag att vara bäst, bevisat bäst.... men tävla?? Nä, det gör jag bara när jag vet att jag vinner!
Kan ha ett samband med dom höga krav jag har på mig själv.
Just nu undviker jag speglar, ja det är sant. Jag ser inte alls ut som jag anser att jag borde, eller som jag egentligen gör. Under alla valkar och bullar, under den bleka hyn och grånande håret, där är jag ursnygg. Kanske bra att jag döljer det så inte alla andra, dom med låg självkänsla, hamnar i totalt underläge.
Det finns en anledning till att jag inte nånsin erkänner att jag är eller gör något förrän jag behärskar det till fulländning.
Jag sa till min chef häromdan: "Jag har fortfarande svårt att se mig själv som säljare"
Då tittade han storögt på mig och sedan skrattade han!
Jag är otroligt tacksam och kaxig över att det utvecklingssamtal jag hade häromdan inte innehöll något som sa, sluta med det här-gör såhär istället.
Visst, vi var överens om en del förbättringsområden, men allt det kom från mig själv. Jag kände mig så sedd, så accepterad och så förstådd att jag var överlycklig efter det samtalet.
Men tror ni då att jag presterar med guldkant?? Näää... så nu är jag inte alls euforisk längre. Jag sliter mitt anletes svett och gör allt jag kan för att vara bra. Men bra räcker inte för mig i min bok.
Så... endera är det bara att acceptera fakta och ge järnet ett snäpp till... eller sänka kraven.
Vilket tror ni jag gör??
Jajjamen... det är bara att ge järnet ett snäpp till. För jag är otroligt bra på allt jag ger mig in på... bara så ni vet!!
Tjingeling!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar