Tycker inte som alla andra...

ibland. Det märks ju när man pratar med folk privat liksom. För när jag jobbar så tycker jag inte så mycket, eller jo, ibland där med, men då handlar det bara om jobbtyckande, inte vad jag själv tycker.

Det kan ibland vara belastande att märka att jag inte tycker som alla andra om folk å fä, väder å vind, tv-serier å annat trivialt. Men jag lovar att jag inte ska tjata på någon annan att försöka förstå varför jag tycker som jag tycker eller, ve och fasa värsta tänket, försöka få någon annan att tycka som jag.
Jag säger ofta vad jag tycker och tänker, dock är det inte alltid jag utvecklar varför.
Så det vore himla skönt om folk bara kunde gilla läget och acceptera att jag tycker som jag tycker å att jag gör som jag gör.
Det är inte ofta jag uttrycker negativt tyckande eller tänkande... inte nu längre.... när jag var ung så var jag mycket mer dömande i mina uttalanden, rätt respektlös för andras varande och tyckande.

Skulle det vara så att det handlar om att jag inte tycker om en person, så väljer jag helt enkelt att undvika den personen. För problemet ligger ju hos mig, inte hos någon annan.

Jag tänker fortsätta tycka att sommar kunde vara året runt, att skolsystemet i det här landet är föråldrat och kränkande mot ALLA som inte passar in i "normalnormen", att livet är en berg-och-dalbana och att kärlek äger!
Jag tänker dessutom fortsätta reagera och agera när det inte passar mig, det betyder inte alla behöver anpassa sig efter mig.
Jag gillar dessutom inte när  förutsättningarna förändras fast utfallet förväntas bli detsamma och jag har svårt att anpassa mina reaktioner när jag blir besviken.
Dessutom börjar jag bli gammal, så när jag skriver så blandar jag ihop bokstäverna på tangentbordet och skriver i fel ordning ibland.
Sådeså!