Elakhet, bitterhet och kärlek...

Inte svårt alls att välja vilken väg jag vill vandra.
Har delat ut min beskärda del av elakheter och bittra kommentarer. När jag var ung var jag gräsligt ego och översitteri var min hållning mot folk jag ansåg mindre vetande. Hemskt, jag vet!
Men det är lätt att döma andra när dom inte agerar som en själv. Jag är fullt medveten om vilken skitstövel jag har varit, och fortfarande är när spärrarna inte riktigt går i.

Då, på den tiden, hade jag som ingen koll på vad som var lämpligt och inte. Är det i positiv anda kallas det spontanitet och impulsivitet... eller brutal ärlighet.
Idag tycker jag att jag kunde vara både tanklös, elak och riktigt empatilös. En riktig egoist på vissa plan.
Visst brydde jag mig om andra människor, absolut, men jag dömde... hårt och skoningslöst.
När någon sa eller gjorde något som inte passade in i min verklighet- ja då var vederbörande en korkskalle och jag kunde säga saker som var riktigt elaka.
Även som ung var jag smart, alltså intelligent om man säger, och lärde mig fort nya saker.
(Det enda jag gått bet på är att spela gitarr, det har jag aldrig lyckats lära mig.
Sen att jag sjunger hellre än bra, det är nåt heeelt annat, för jag sjunger ändå när jag känner för det.)

Det var dock en parentes.
Fortfarande kan jag ibland känna att folk är sååå korkade ibland. Nu har jag åtminstone insikten att alla är vi olika och alla uttrycker vi oss olika.
Det behöver inte betyda att någon är korkad bara för att en person fäller en korkad kommentar.

Ett exempel från min gröna ungdom, jag var nog knappt torr bakom öronen vid detta tillfälle.
En av mina dåvarande bekanta, jag umgås inte längre med denna kvinna, ville så gärna bli mamma. När hon blivit gravid berättade hon för mig att "det ska ta 2 minuter innan det syns på stickan att man är gravid, å för mig syntes det redan efter en minut!!"
Tilläggas ska att hon var otroligt glad över sin graviditet.
Cyniska och överlägsna jag svarade då "sååå... innebär det att du är dubbelt så gravid som alla andra då??"

En extremt elak och onödig kommentar tycker jag idag! Då hade jag inte ens vett och verktyg till att stoppa den från att bli sagd.

Så många jag ber om ursäkt i och med detta blogginlägg!!

Ibland har mina elaka kommentarer varit helt medvetna och överlagda, men lika många gånger har jag släppt ut korkade och elaka kommentarer i ren tanklöshet.

För tanklös är jag fortfarande, bråttom har jag också fortfarande MEN jag har lärt mig att undvika att kommentera eller replikera i situationer där jag känner mig obekväm och där fel ord kan slinka ut på fel ställe.
Nuförtiden undviker jag också att vara i närheten av människor som jag inte är säker på min relation till. Jag litar på min intuition och hugger bara tillbaka om någon annan börjar, men då hugger jag snabbt och hårt som en kobra.
Ord är mitt favoritverktyg och mitt favoritvapen, så jag vårdar dem bättre med ökad ålder.

Nu föredrar jag att se människan som i grunden god. Alla människor har samma värde och alla gagnas av att leva i kärlek.
Låt den universella kärleken råda på jorden och sätt ljus på trollen som vårdar våra rädslor.
Då kan t o m en kaxpotta som jag få utrymme utan att slå knut på mig själv.

Jag väljer att gå den väg som lyser av kärlekens ljus. Ni som vandrar där tillsammans med mig vet att även jag har ett hjärta av guld.

Eller hur?