Drabbad eller ansvarig...

Råkade hamna på en tv-kanal häromdan där Jonas Gardell pratade om sitt liv. Om sin uppväxt, sina trauman och hur han valt att hantera sitt liv.
Jag såg inte hela programmet, men många saker han sa var rena klokskaperna i mina öron.
Om hur man väljer att vara ett offer eller ta kontrollen. Att vara martyr eller hantera livet.
Visst finns det olika trauman som sitter djupare eller grundare i det mänskliga sinnet, det säger jag ingenting om. Däremot började jag fundera över hur olika vi är.

En del väljer att leva sitt liv som "drabbade" av än det ena än det andra, medans andra väljer att hantera sitt liv för att just leva.
Nä, jag vet att det inte alltid är ett medvetet val, men dock består livet hela tiden av val.

Flera människor i min omgivning ser hela tiden "lyckan" i nyhetens behag, ny relation, nya saker, nytt jobb, nytt boende o s v. Efter ett tag, när nyhetens behag klingat av, så hittar dessa personer bara felen och ondgör sig över andra människor.
Sällan eller aldrig har de insikt i sin egen roll.
Speciellt påtagligt och märkbart är detta i relationer till andra.
Det är ALLTID någon annans fel att livet är åt h**vete.

Flera andra människor i min omgivning har valt att hantera sitt liv först, och sedan ha åsikter om andra.
Dessa människor ser klart på sin egen roll, sin egen påverkan i sitt eget liv, och väljer att leva det bästa dom kan varje dag.
Visst har alla svackor, och visst har alla fantastiska dagar, det vet jag också.
Det som fascinerar mig är detta att det faktiskt existerar och är så tydligt.

Jag själv är otroligt lyckligt lottad i detta liv, det vet jag och det är jag tacksam för. De val jag gör medvetet är alltid med så mångas bästa som möjligt i sinnet.
Därmed inte sagt att jag är någon övermänniska. Nej, tvärtom, jag är i allra högsta grad vanlig. Dock har jag haft ynnesten att inte behöva genomlida så svåra tider i mitt liv.
Fantastiska föräldrar, lätt för mig i skolan, jobbat sen jag var 14, bra utbildning, lätt att byta jobb när jag inte längre fixade att jobba inom förskolan. Alltså när JAG inte längre tyckte att jag gjorde någon nytta. Andra kanske önskade mig därifrån långt tidigare, men det har jag ingen aning om.

Jag hoppas innerligt att jag får behålla förmågan att välja.
Jag känner att jag har alldeles för mycket liv för att vara offer eller martyr.
För som han sa, Jonas Gardell: "”Ett offer måste offras och en martyr måste dö"