vänd mot väggen.
Möjligheterna och de gränslösa vidderna finns där, nära, påtagliga och ändå så onåbara.
Innanför gränserna lever jag mitt liv.
I själen är jag gränslös, tar massor med plats och ett med ljuset, luften, elden, jorden och vattnet. I universum finns inga begränsningar och inga mönster som måste följas. Där är jag hemma.
Passar inte in i fyrkanterna, ställer bilen tvärsöver linjerna, bestrider de målade strecken, för att jag kan, för att jag vill.
Kan inte passa in i formen, i mönstret, kan inte, vill inte ens.
Lever fri med höga mål och snabba förändringar.
I alltet är jag ett och ett med alltet. Försöker och har redan missat i och med försöket. Bestämmer mig och går hela vägen mot mål. Når inte målet då det hela tiden flyttas fram, för att jag vill, för att jag kan.
Målet är inte slutet, det är bara början på fortsättningen. Livet.
Lämna mig inte i hörnet med blicken mot väggen. Hjälp mig vända och känna styrkan och glädjen strömma in och genom mitt väsen igen.
Då lever jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar