torsdag 14 april 2011

Jag blir så arg...

.. på folk som ljuger!!
Nu är det inte jag själv som är utsatt utan äldste sonen. Han fick ett erbjudande att vara med i en aktivitet mellan 9 och 15 på vardagarna och han skulle få 3000:- i månaden. Han har varit arbetslös sedan studenten förra året och är inte alls motiverad att plugga. Klart att han hoppar på nåt som ska ge honom mer pengar.
Sedan visade det sig att han inte skulle få mer än sina 1000:-/månad förrän han fyller 20. (det är i juni)
Aktiviteten som sådan visade sig vara "förvaring" av arbetslösa unga. Dom fick leka lekar, gå på studiebesök på biblioteket och "skapa" i trolldeg.
Han stod ut en månad sedan var han desperat.

Världen är inte anpassad för ungdomar längre. Alla ska vara fyllda 20 och ha körkort och HELST 15 års arbetslivserfarenhet och.... ja, ja...
jag veeeet att han hade kunnat lägga manken till när han gick gymnasiet å bla bla bla.
Men nu är detta verkligheten.

Så... när han totalruttnade på lekstugan så hittade vi en praktikplats till honom bara för att han skulle få något annat att göra. Han stortrivs, men känner att det är meningslöst för att han fortfarande bara har sina 1000:- i månaden.
Han är dock med världens bästa människor, så ingen kritik till dom! Vi är evigt tacksamma att han fick komma dit för...
när han först ville hoppa av, den av arbetsförmedlingen anvisade, aktiviteten fick han svaret att han inte fick det utan att hans 1000:-/månad skulle dras in.
Så det är klart att han hellre gör nytta än blir galen.

Sedan har han läst i sina papper och upptäckt att det står skrivet att man får lämna en dylik aktivitet om det visar sig att det inte leder någonstans. Syftet borde ju vara att motivera och peppa dessa ungdomar till att endera söka sig till utbildning eller jobb.
Alla är inte drivna och framåt så att dom vågar gå in till vilken arbetsgivare som helst.
Dock sa hans handläggare på AF att han inte fick avbryta. Inte ens för studier, utan enbart jobb eller praktik.

Vilket alltså var en ren lögn.

Vad gör jag då?? Jo jag irriterar mig på att han inte fått rätt information. Gläder mig åt att han ändå är på ett bra ställe och gör praktik.
Peppar honom att prata med sin arbetsledare, sin handläggare på AF  och andra inblandade för att få hjälp att göra något som han känner är meningsfullt.

Så... nu har jag skrivit av mig lite... å det ordnar sig, det vet jag. Han är omgiven av människor som bryr sig.
Det är på plussidan!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar