... om man inte upplevt slutet.
Det var en tidig morgon i april förra året. MYCKET tidig, vi pratar alltså gryning här.
Jag vaknade av att det slamrade som bara den i köket... först trodde jag att det var någon i huset som inte gått och lagt sig ännu så jag funderade inte så mycket.
När jag kom mer till sans hörde jag att det var vedspisen som var källan till slamret. Ljudet blev bara högre och högre och mer och mer intensivt.
Jag låg kvar i sängen och knep ihop ögonen så hårt jag kunde. Inte för att jag var direkt rädd, men jag trodde att jag hörde galet, att jag drömde.
Vad i hela världen kan få det att slamra så i vedspisen??
Mellan varven blev det nästan lugnt, och jag hann nästan somna. Så tog oljudet fart igen och till slut bestämde jag mig för att masa mig upp ur sängen och kolla vad som hände.
Jag hann inte ens upp ur sängen förrän det smällde till i köksgolvet.
Då var jag ju bara tvungen att gå upp...
Först var det ingenting, men så när jag kom i köksdörren hörde jag ett vilt flaxande, samtidigt såg jag att sotluckan låg på golvet och ett svart spår av sot låg över köksgolvet.
Uppe på ett av skåpen satt en vettskrämd kaja och glodde på mig med sina blanka ögon. När jag rörde mig blev fågeln ännu räddare, flög emot köksfönstret, smällde in i rutan, vände och flög rakt genom huset och mot fönstren på andra sidan.
Vad jag gjorde?
Jag skrek rätt ut!
Upp ur sin säng och ut genom sin dörr kom Martin yrande som skjuten ur en kanon. Jag fick bara fram: "Kajjävel!!"
Snabb som en iller hittade Martin ett badlakan som han tog med sig till den änden av huset där kajan landat. Enkelt slängde han badlakanet över fågeln, som tvärstannade och blev alldeles stilla.
Jag öppnade båda fönstren på vid gavel. Martin lyckades manövrera badlakanet, med fågeln under, så det hamnade precis under fönstren.
Så lyfte han badlakanet och fågeln var ute och fri igen.
Sotluckan tejpades fast med silvertejp, alla ohändigas bästa vän, och har suttit hårt igentejpad sedan dess. Sotarn var här, men han tejpade ordentligt fast luckan igen.
Nu är kajorna tillbaka med nytt bo och nya ungar även denna vår.
Låt gudarna vaka över dem så de inte faller ner i skorstenen och inte hittar ut. Bevare både fåglarna... och mitt förstånd tack!
För fåglar är allt annat än favoriter i Majomammans bok.
Men nu vet ni.... hur det kan gå till i Diversehandeln, en tidig aprilmorgon. Å nog var det som ett yrväder den kajan dök in ska jag säga!
Kommer fler får jag hoppas att dom medför ett höganäskrus fyllt med nervlugnande!
Tjing!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar